Alfahemolytiska streptokocker – samlingsnamnet för några gynnare som finns i munnen och på huden. Ganska vanliga bakterier som egentligen inte orsakar så mycket skada i allmänhet. Men om man har reservdelar i hjärtat, som Abbe har, ska man vara försiktig med att få ut de här kompisarna i blodomloppet. Då kan de plötsligt byta stil, kaxa till sig och bli livsfarliga. De kan orsaka endokardit – inflammation i hjärtats klaffar.

Alla som har haft med små barn att göra vet att det klättras, snubblas och krockas ganska vilt. Och så plötsligt biter de sig i läppen eller tufsar till tandköttet. Inget konstigt med det. Men om Abbe börjar blöda i munnen, om han slår sig eller är hos tandläkaren t ex, måste han få antibiotika inom ett par timmar.

Förr hade vi alltid recept liggande hemma. Men då skulle man snabbt till ett apotek, i värsta fall på en söndag t ex, och fixa medicinen. Och varje gång vi reste bort tog vi ut en flaska för säkerhets skull. Och eftersom det är en färskvara fick man slänga medicinen efter ett par veckor. Kändes sådär. Numera har vi påsar med granulat hemma så när det smäller blandar vi ihop en dos själva. Påsarna håller åtminstone något år.

Abbe skulle på ett barnkalas idag, det första kalaset utan brorsan faktiskt. Allt var väldigt spännande och Abbe var uppskruvad så klart. Två minuter innan jag skulle sätta mig i bilen med honom och åka till kalaset ramlade han i grusgången utanför huset. Med blodvite såklart. I munnen.

Vi kom iväg på kalaset till slut. Efter lite tröstande, blodtorkande, medicinblandande och trugande med en Abbe som skulle dricka den beska sörjan. Men han är duktig med det där.

Vi är väl vana. Både han och jag.

Andra bloggar om streptokocker, endorkadit, hjärtoperation, antibiotika