Abbe ringde mig när jag satt på tåget, något säger mig att han fick hjälp att slå numret men han ringde i alla fall.

– Eeeeey.
– Hej gubben, vad kul att du ringer.
– Uu a omma em niu.
– Ja lilla vän. Jag ska komma hem nu. Men du sover nog när jag kommer. Och då kommer jag in till dig och snusar på dig.

Abbe blev först tyst i någon sekund och så började han fnissa. Det var ett fint litet fniss. Som om han tyckte tanken var mysig. När jag sover snusar pappa på mig.

Eller kände han hur det killade i magen bara jag sa det? Fick han den där ilande känslan som när vi brottas och jag borrar in näsan i nacken på honom? Var det det som utlöste det lilla fnisset månntro?

Jag vet inte. Men Abbe fnissade där i luren. Och fnissade igen.

Och jag tyckte plötsligt x2000 gick oändligt långsamt.

Andra bloggar om x2000, telefonsamtal, barn, längtan, kärlek, fniss