Precis så här svårt är det för mig också. Nu när jag är på andra sidan. Trots eget kub-test och fraser som bara det är friskt så spelar det ingen roll vem det är där inne. Så lite man vet vet om kärlek. Och om livet. Om hur alla barn berikar ens liv. Tack Abbes pappa för det här inlägget.

Och jag har väntat på att hon ska börja blogga igen. Detta blir något helt annat. Ser fram emot att få följa den.

Kram.

Jag går just nu och väntar på besked om min dotter har Turners syndrom... Jag har också sagt "huvudsaken att barnet är friskt", känner att man hamnat i ett litet annat läge som det är nu.
Min dotter är tre år nu och vi kan naturligtvis inte föreställa oss henne på något annat vis än den trollunge som hon är!

Imorgon kl 13.00 vet vi vad vi har att göra med, hur vår framtid ska te sig. Oavsett resultat följer jag med på Abbes resa, den andas liv och tillförsikt!

Ps. Vet att många läser denna blogg, är det någon som vet om en blogg som skrivs av någon med Turners eller som har ett barn med Turners, snälla maila mig länken!
asalundholm@hotmail.com. Tack!

Åsa

Du sätter ord på känslor och tankar. Jag uttalade orden innan Elsan kom precis som de flesta andra. När vår trea sedan dök upp i min mage aktualiserades allt detta. Hur många gånger jag svarat "huvudsaken det är det barn" denna gång vet jag inte men många är det. Kan inte heller låta bli att ibland försöka förklara för de som inte riktigt förstår innebörden i kommentaren "bara det är friskt" för någon som faktiskt har ett icke helt friskt barn hemma (vad nu det är). Ska genast hoppa in på bloggen och läsa. Tack för tipset!

Du skriver så fint! Om Abbe, och om mig. Jag är djupt tacksam.

Du var faktiskt inte en av dom första som fick kliva in, du var den första. Och den enkla anledningen till det är ju inlägg som dessa. Du är klok och sann.

Tack!

Vad bra du skriver om något så svårt att förklara för andra.

En läsvärd blogg som du hänvisar till. Har varit där personen är nu och gjorde flera stycken försök innan mina tjejer kom och då en med ”rätt” anta kromosomer och en med de lilla extra.

Tack för allt fint du skriver!

Så tänkte jag också innan jag fick barn, klart man vill ha ett frikt barn! I de flesta fall grundar ju rädslan att få ett "skadat barn" i okunskap. Därför är ju bloggar som din väldigt bra för att skapa kunskap och avdramatisera stigman lite. Och bloggen är ju så otroligt varm, öppen och kärleksfullt skriven, och ger en otrolig insikt i hur det är att ha ett barn somär lite annourlunda. När man väl har fått barn, så älskar man dem villkorslöst. Inte hade jag älskat mina barn mindre om de inte varit friska! Tack för en fin blogg.

När mitt bonusbarnbarn, lilla Signe, låg i sin mammas mage blev föräldrarna rekommenderade abort, eftersom man såg att barnet inte bara hade ett utan flera allvarliga hjärtfel och ett bråck som gjorde att hela levern låg utanför buken. Men de stod på sig och babyn som föddes var ovanligt stark och ovanligt glad. De första sju månaderna bodde de på sjukhuset. Hennes talutveckling var (förstås) sen, till fyra års ålder sondmatades hon. Idag är hon fem år gammal och ser ut som vilken femåring som helst, lite spinkigare kanske och en massa operationsärr har hon, men UNDERBAR är hon och INGEN skulle säga: henne väljer vi bort!
Och hon var orsaken till att jag hittade din blogg!

oj, vad bra du skriver. Och den där bloggen måste jag kolla in, IVF-barn som jag är :)

Och att man behöver försvara sitt val att inte göra NUPP, KUB och alla andra tester. Vårt första barn föddes extremt tidigt med många sjukhusdygn som följd. Nu när vi väntar vårt andra är vi naturligtvis oroliga att samma sak ska hända igen, men hur man än vänder och vrider på det så blir det som det blir. Och förhoppningsvis kommer man ut starkare på andra sidan.
Du har en otroligt bra blogg!
Kram från kängurumamman

Ordagrant har jag aldrig sagt sådär att "huvudsaken är...". Jag har säkert sagt nåt liknande med då som en önskan för barnets, inte vår, skull. Självklart älskar jag barnet lika mycket oavsett om dna-stegen är som den "ska" eller ej, men det är ju alltid skönt om barnet slipper komplikationer.

PRECIS så där har jag tänkt flera gånger också. Men det är konstigt, varje gång jag yttrar något sådant så får jag massor med mothugg och påhopp, och folk tycker jag är dum i huvudet för att "jag tycker att man måste önska sig sjuka barn" :-/
Varför förstår de inte? Nja, det är väl inte så lätt att förstå, förrän man själv sitter där med sitt lilla älskade mongo.

Den där bloggen... om det är den jag tror, så blir jag överlycklig, jag har längtat efter hennes bloggande. :-D

Jag är född med ett ovanligt syndrom som gör att jag både har en synskada, ett hjärtfel och en del andra större och mindre "defekter". För mig känns det lite konstigt när människor runt omkring mig, som är i barnskaffartagen, säger "huvudsaken är att barnet är friskt". Jag förstår dem, men samtidigt... Skulle många välja bort ett barn som är som jag? Jag som är så allmänt underbar. :)

Jepp - fastnade direkt
Nu ligger hon på bokmärkesraden i mycket gott sällskap - bredvid dig.

Det är ju heller ingen garanti för att ett barn som föds frisk får vara det hela livet. Har en dotter som blev sjuk när hon var 13 och har fått bestående handikapp efter det. Så välkomna alla barn.

Åhhhh ja, vi väntar tvåan om knappt fyra veckor & vi får ofta höra det som du skrev "Vill ni ha flicka eller pojke" osv osv. Jag ser allt ur ett annat perspektiv nu denna gång i och med att vår dotter föddes med en muskelsjukdom. Och som du sa det är sjukt konstigt att man kan göra barn egentligen så mycket som ska passa. Tack för en fin blogg
/J

Hej!

Har följt din blogg ett tag men inte lämnat något avtryck. Tack för det du skriver och delar med dig!

"Vad vill du helst ha, en pojke eller flicka?" eller "Vill ni veta innan vilket kön det blir?" - det rätta svaret på båda frågorna är så klart "Det spelar ingen roll, bara det blir ett barn"!

Fast ett barn som har ett kromosomfel är väl inte per automatik ett sjukt barn?

Hej!
Hm... Blir lite konfunersam här.. Jag har 4 st underbara flickor. Visst skulle det var kul med en kille oxå.. men vad fan... Det spelar ingen roll. Kanske får ett pojkbarnbarn ist! /Blev mormor till en tjej för 14 dagar sen/ men jag har aldrig sagt att det inte spelar någon roll vad det blir bara det blir et friskt barn.
Tycker att det låter tragiskt... För det låter ju precis som om man inte skulle älska det barnet! Men jag fattar vad du menar. har oxå hört andra säga det -men då var jag väldigt snabb med att fråga om inte ett sjukt barn har samma värde?! Är absolut ingen perfekt mamma, men har aldrig haft den vanan att säga saker jag inte menar...

Såg ett TV-program för 100 år sedan som handlade om en graviditet och alls om skull "klaffa" för att ett friskt barn skulle bli till. Alla celldelningar i precis rätt tid. Har sedan dess varit förvånad över hur pass många friska barn det faktiskt föds. Jag vet inte hur det är att hamna i "Holland" men jag är helt säker på att inget barn skulle bli mindre älskat av oss pga ett kromosomfel eller något annat handikapp. Tack för en underbar blogg och tack för att du inspirerat mig att äntligen köpa en sjysst kamera och börja ta vackra bilder. Dina bilder är alltid underbara!!

Du är inspirerande och sprider mycket kunskap och glädje från din plats i livet. Men det där sättet att uttrycka sig har folk hela livet. Min man var ganska kärnfrisk till han, inte så förfärligt gammal, fick en stroke som förändrade våra liv. Jag hör hela tiden folk som säger 'huvudsaken är att man får vara frisk'. Men man har ett värde både som barn och vuxen, frisk och icke-frisk.

Klart som korvspad att man säger dom obligatoriska "Spelar ingen roll vilket kön barnet har, bara det är friskt". Men så får man ett barn som inte är helt likt andra. Som får vistas på sjukhus, opereras, gå på kontroller för ditten och datten. Inte sjutton hade jag valt bort Marcus om jag vetat om detta i förväg. Det är jag säker på!!! Jag hade troligen våndats och mått skitdåligt av vad som komma skulle, vilket jag idag är lycklig över att jag inte visste.

Det sägs att barn får de föräldar de förtjänar och att ingen får mer än de orkar med. Att barn får de föräldrar de förtjänar håller jag inte alls med om, för vad kan ett oskyldigt litet spädbarn ha gjort för ont när de föds till misshandel och andra problem? Ingenting! Att ingen får mer än de orkar med kan till viss del vara sant, även om jag tror att den som får ett barn med handikapp växer in i uppgiften. Man är förälder oavsett.

Ska absolut kolla in bloggen du tipsar om!

Jag var också en sån som svarade ”bara bebisen är frisk” när jag var gravid. Nu är jag själv mamma till en liten kämpe med precis alla förutsättningar emot sig. En pytteliten kromosomskada på fel ställe har vänt upp och ner på hela vår värld.

Begreppet ”frisk” är nog vidare än man tror, men ibland hamnar livet väldigt långt ifrån det friska. Plötsligt ställs man inför de svåraste av svåra existentiella frågor. Om liv och död och hur det egentligen står till med alla människors lika värde. Och sorgligt nog handlar alla dessa frågor om ens eget barn.

Ord bär lite grann. Både genom att skriva själv och läsa andras – så tack för din fina Abbe-blogg!

Jag förstår hur du menar och varför du reagerar på det men jag hoppas och tror att det i de allra flesta fall handlar om en önskan för barnet skull, inte för sin egen. Inte önskar man väl fler svårigheter åt sina barn än absolut nödvändigt?

Den innebär inte för mig att jag på något sätt skulle älska dem mindre om livet velat annolunda med mina barn. Alla deras samlade egenheter gör dem ju till de unika människor de är.

Självklart önskar sig alla föräldrar friska barn, från början. Men det är så fantastiskt hur kärleken till våra barn övervinner allt det där. Att så otroligt stor del av alla föräldrar inte skulle välja att "bota" kromosomfelet efter några år om det gick, då hade det ju inte varit samma barn! Jag läser till socionom med inr äldre & funktionshindrade, och min dröm är att få jobba som kurator med föräldrar som har fått barn med olika skador/sjukdomar/funktionsnedsättningar osv. Jag tror det skulle ge så otroligt mycket!

Som alltid sätter du ord på tankar och känslor som behöver komma ut i luften oftare. Vi ville inte ha nup, kubb, plubb och allt vad de heter. Vem det än skulle bli, vilka problem eller utmaningar den och vi skulle ställas inför så skulle det ju vara vår lilla bebbe. Ingenting skulle ändra på det. Kärleken är starkare än allt annat. Vår kille råkar vara frisk, stark och glad och oavsett vad som händer honom i framtiden så kommer han alltid att vara vår älskling. Heja Abbe!

Mycket bra inlägg! I mitt jobb möter jag en massa barn med särskilda behov och deras föräldrar - och aldrig har jag sett något annat än glädje och kärlek mellan barn/förälder. Klart att man älskar sitt barn, oavsett om det är "friskt" eller inte. Sen är ju barn alltid barn, och människor alltid människor - så hemskt olika är vi inte, oavsett hur många kromosomer eller olika diagnoser vi har! Efter att ha jobbat med de här barnen i 4 år så känner jag mig trygg i att den dagen jag själv kanske får chansen att bli förälder så blir inte rädslan för att något ska bli "fel" lika stor. För jag har sett hur mycket glädje och kärlek de här barnen ger, och att livet faktiskt kan vara precis lika fint ändå.

Tack för alla fina kommentarer och inspel.

Som jag skrev, jag klandrar ingen. Jag tror inte att någon säger sådär av elakhet. Jag ville bara berätta hur de där orden kan tolkas om man har otur.

Och så glömmer ni inte att kolla in "innandufanns-bloggen" nu va?

Kram.
/Abbepappan

Jag har prcis hittat din blogg, så jag har inte läst så mycket ännu men kände att jag måste kommentera det här inlägget. Vi väntar vårt första barn nu som beräknas komma i slutet av juni. När jag tänker "bara bebis är frisk" tänker jag inte på kromosomfel som ju trots allt är något man kan leva med. Nej, jag tänker på allvarliga fel med några organ eller något annat som gör att barnet har stora smärtor som inte går att göra något åt annat än lindra i väntan. Så allt beror på vad man lägger i definitionen av "frisk".

Jag trillade in här från "innan du fanns"bloggen och jag tror jag stannar =) Jag har oxå sagt bara det är friskt och nu har mitt ena barn "bara" LKG men man tänker ändå ibland på att folk säger sådana där saker, och kanske inte riktigt försår vad det betyder..

Jag förstår hur du menar och hör hur illa det kan låta. Men egentligen är det inte så konstigt, många pratar om att det viktigaste för dem är att få vara friska, alltså önskar de samma sak för sina ofödda barn. Mycket beror nog också på okunskap och rädsla att ens bara skall plågas och må dåligt. Sen är det nog till viss en del ett standardsvar som folk hasplar ur sig utan att riktigt fundera på vad de säger.