Det ska jag ha i åtanke :)

Åh, jag önskar jag hade fått nån överhuvudtaget, typ.

SUPERFIN blogg, min son heter också Albert, fast i mellannamn - döpt efter mitt mellannamn - Albertina! :)

http://whoframedjoanna.bloggsida.se/

oh sa bra, visste inte att man kunde donera, ska gora det om jag far mjolk en vacker dag!

När jag fick barn -94, -95 och -98 hade jag massor i överflöd, men det var så sjukt omständligt att donera, så det blev inte av. De krävde massor av prover och man skulle åka in flera ggr... Som nybliven mamma, orkade man inte det.

Jag donerade mjölk för 4 år sen när min son var nyfödd. Jag skrapade ihop 13 l på de tre månaderna man fick ge mjölk. Det var inget svårt alls. Bara frysa överskottsmjölken i plastpåsar och sen när tre månader gått stoppa alla påsarna i en kylväska och åka till sjukhuset. Jag fick ta HIV provet i samband med att jag lämnade mjölken. Plättlätt och känns väldigt bra att göra. En prematur blir mätt på bara några milliliter så 13 liter räcker en stund.

//BM

Min mamma donerade mjölk när jag inte kunde dricka de litervis som producerades - fast det var en direkt donation till en enskild kvinna som hon kopplats ihop med av lokal-BVC.

Jättebra att detta uppmärksammas! Det var en sköterska som nämnde det åt mig efter förlossningen, att möjligheten fanns att donera. Jag fann snabbt ut att det tillgången var större än efterfrågan och fick komma in till sjukhuset när det passade mig för att lämna blodprov. Sen fick jag en visning av frysen, och informationen att jag kunde komma och lämna mjölk vilken timme på dygnet som helst, bara för att det skulle vara så lätt som möjligt för mig.

Fantastiskt och oerhört givande att veta att man kan hjälpa någon som behöver. Däremot så tror jag inte att många vet om möjligheten.

Tonåringen fick donerad bröstmjölk när han var nyfödd.
När Bebisen kom för 10 månader sedan hade jag hoppats att jag skulle ha mjölk i överflöd så att jag skulle kunna ge tillbaka.
Tyvärr så ville min kropp bara producera så att det räckte till Bebis, inte en droppe till.
Tyvärr är väl kanske fel ord eftersom det för mig känns som ett mirakel att jag kunde amma min son i sju månader, men jag hade så gärna velat ge tillbaka.