– Mamma, aa ee ne öy aa i-aa?
– Hmm, det är lördag, sa mamman yrvaket.
– Aa ya a alaahhs inaa?
– Ja, du ska ha kalas idag, hjärtat.
– Om! Ui måhhs-e hfihhsa me ne niu.
– Jadå Abbe, vi ska fixa med det nu. Vad är klockan egentligen?

Abbe stod vid sidan om vår säng och väntade ivrigt på att vi skulle gå upp och börja förbereda hans barnkalas. Klockan var strax före sju. "Näy ommey mina aaan?" frågade han och gjorde tecknet för barn. Inte bara en gång där vid sängen. Utan gång på gång, hela förmiddagen. Fram till klockan elva då "hans barn" skulle komma.

Innan vi knappt gnuggat sömnen ur ögonen var hela familjen engagerad. Storebror pumpade upp ballonger med en luftmadrasspump och jag knöt dem på långa snören ivrigt påhejade av Abbe. Mamman bakade morotskaka till de föräldrar som stannar på fika, huset städades (jag vet att det låter lite dumt att städa innan ett barnkalas), bord dukades och maten förbereddes.

Abbe hade ju beställt hamburgare och för att göra det lite extra festligt för de små gjorde vi pommes frites i fritösen. Så att det kändes som på hamburgerrestaurang.

Vi valde ett litet kalas med bara sex barn utöver Abbe själv och hans bror. Det är jag glad för så här i efterhand. Det gick att prata och barnen verkade uppskatta att ha lite översikt över de som var där. Stressnivån var väsentligt lägre än på det 4-årskalas Abbe var på förra helgen där det var arton barn om jag inte minns fel. (Något också den flickans mamma konstaterade över en kopp kaffe hos oss igår.)

Efter glasstårtan var det dags för obligatorisk fiskdamm. Alla barnen samlades där dammen skulle vara, med där fanns varken något skynke eller spö. Där satt bara en nalle med en lapp fäst med ett gummiband runt handen.

– Vi får fråga nallen var fiskdammen är, sa jag. Ska vi göra det tillsammans? Ett, två tre.
– VAR ÄR FISKDAMMEEEEN? ropade alla barnen.
– Fråga pingvinen, sa nallen.
– Undrar var pinvinen är då? Vi får fråga nallen igen, sa jag.
– VAR ÄR PINGVIIIINEEEN DÅÅ? ropade barnen.
– Han är i växthuset, sa nallen.

Barnen fick snabbt på sig skorna och rusade ut i den strålande vårsolen. Full fart mot växthuset. Där satt en pingvin med en lapp. Samma procedur.

– VAR ÄR FISKDAMMEEEEN?
– Fråga lammet, sa pingvinen.
– VAR ÄR LAMMEEET DÅÅ?
– Lammet är i vedförrådet, sa pingvinen.

Och så sprang de i sprittande glädjeyra kors och tvärs över vår tomt, från lammet i vedförrådet, till lejonet i cykelförrådet, vidare till fiskmåsen i lekstugan och till slut till fiskarna i friggeboden. Och där fiskarna var fanns såklart dammen.

Alla fick napp. Påsar med godis och såpbubblor varvades med allt möjligt skräp jag hittade där inne och fyraåringarna tjöt av skratt. (Tänk om man själv var så lättroad, vad kul allt skulle vara.) De som fick bottennapp och drog upp en gammal pensel t ex fick försöka igen.





Abbe var helnöjd och frågade hela resten av dagen om kalaset verkligen var slut. Han har redan börjat snacka om när han ska fylla fem.

Andra bloggar om fyra år, barnkalas, fiskdamm, barn, förädraskap