Lite lustigt. Jag tänkte att när jag åker till Cannes kanske det blir svårt att skriva om det som händer hemma, så varför inte köra en frågestund. Men så hade jag bannemig nästan ingen tid till att blogga, så nu sitter jag här hemma och svarar i stället. :-)

Vad är Abbe respektive storebrors favoriträtt?
Abbe är väldigt nyfiken på det mesta i matväg, men tappar intresset fort. Han gillar tomatsoppa med pasta i, men fick han välja skulle han nog äta oliver och doppa vitt bröd i balsamvinäger och olivolja jämt. Jag tror han är en reinkarnerad italienare.

Storebror däremot är kräsen som få. Antagligen ganska typisk sexåring. Överst på hans topplista står nog tacos, tätt följt av pizza. Listan rymmer kanske ett tiotal rätter till, men sedan är det tomt. Och grönsaker är livsfarliga (med undantag för gurka).

Jag undrar varför inte du skriver en bok? Kan man skriva på ett sådant intressant och målande sätt som du kan borde man utnyttja det. :)
Först och främst, tack! Det var en fin komplimang. Att skriva en bok låter så väldigt stort på något vis. Det har aldrig slagit mig att jag skulle kunna göra det innan jag startade bloggen. Men sedan dess har några sagt att jag borde (Mymlan var den första och jag blev otroligt stolt), så kanske det. Eller. Nej, förresten. Hjälp.

Om du fick beskriva Abbe, storebror, dig själv och din fru med tre ord vardera. vilka ord skulle du välja då?
Hmm, svårt. Men okej.
Abbe – charmig, tapper, viljestark.
Storebror – smart, envis, rolig.
Mamman – omtänksam, intelligent, gourmetkock.
Jag – tålmodig, positiv, tidsoptimist.

Vad har du pluggat eller gjort för att få jobba med det du jobbar med idag? Vad gick du på gymnasiet?
Jag gick tekniskt gymnasium, fyraårig linje var det på den tiden. Men jag hoppade av i trean. Sedan har jag pluggat på Berghs School of Communication i två år och på Kent Institute of Art and Design i England i två år. Och så har jag jobbat i många år, ända nerifrån botten.

Vad heter storebror egentligen? det kanske du inte vill svara på, men fråga kan man ju alltid göra! :)
Ja, fråga kan man ju göra. ;-)

Detta är absolut ingen kritik, är nyfiken kring hur du resonerar: Varför är du själv "anonym" (inte med på bild) i bloggen medan du lägger ut (fina) bilder och filmer på dina barn?
Det är en bra fråga. Nu är jag ju inte riktigt lika anonym längre som jag var från början. Men ursprungligen var det faktiskt av hänsyn till familjen. Det kanske låter konstigt eftersom jag lägger ut bilder av barnen, men jag tänkte att de inte är så lätta att spåra om bara de är på bild. Jag syns ju i fler sammanhang och då blir pusslet lättare att lägga. Men som sagt, jag är ju mindre anonym nu än tidigare, men det har liksom blivit en vana så jag fortsätter som tidigare.