Rollspel.

22:35

Har ni tänkt på hur många olika roller man har i livet? Jag är pappa, make, son, bror, kompis, Art Director, delägare, föreläsare, jurymedlem, bloggare, cyklist, skidåkare, granne och så vidare. Ni fattar.

Det slog mig häromdagen. När jag kommer hem från jobbet vill jag ju vara så mycket jag kan med killarna innan de somnar. Jag har med andra ord fullt upp med att vara Abbes pappa. Och när de väl har somnat sätter jag mig och skriver här. Det vill säga, har fullt upp med att vara Abbes pappa.

När ska jag hinna vara mig?

UPDATE: Det var inte menat som gnäll. Jag trivs bra med alltihopa och kan bara lägga av med att blogga när jag vill, om det skulle vara så. :-)

Andra bloggar om , ,

13 kommentarer

  1. Men, det er vel alle disse tingene tilsammen som gjør deg?

    :)

    SvaraRadera
  2. Jag förstår dig.

    Det är inte ofta som man har tid som är min egen tid d.v.s. att göra något som inte tillhör eller gränsar till någon av dina / mina andra roller.

    Trots allt har man själv valt de flesta av rollerna men det gör inte saken enklare.

    SvaraRadera
  3. Du är ju du hela tiden, precis som Helena skriver.

    Allt det där är du.

    Och, du gör ett bra jobb, tror jag :)

    SvaraRadera
  4. Det är summan av sina roller som utgör en person, men det är en inte helt lätt sak att beskriva om man ska hålla det oakademiskt. Det finns valda och så finns det tillskrivna roller. Såna som man vill ha och inte alltså. Om man är missnöjd med sitt liv och rollerna i det måste man ju agera därefter och utöka tiden för endera rollen. Själv tror jag att termen "egentid" är ett påfund av just vår tid i brist på vidare definition.

    SvaraRadera
  5. Jo, det är liksom det jag menar. Jag är allt det där. Och Jag vill inte byta bort någon roll. Men ändå.

    SvaraRadera
  6. Det handlar kanske också om att man har så liten "egentid" som småbarnsförälder. Men lugn: det kommer!

    SvaraRadera
  7. Även om jag och alla andra som läser din blogg älskar dina texter, så skulle vi inte precis hata dig om du skrev mindre i din blogg. Då kanske du får mer tid till "dig själv" när barnen somnat, istället för att behöva sitta vid datorskärmen?! Fast vad vet jag, det är kanske väldigt viktigt för dig att få blogga- skriva av dig om allt som händer i Abbe familjens liv...?

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  8. Själv har jag dåligt samvete över att jag hela tiden vill vara den där härliga lekpappan som man inte orkar vara jämnt, vi får skaffa ett syskon som han kan leka med:)

    SvaraRadera
  9. Men allt detta är väl du?

    Just nu skulle jag vilja vara arbetande-mamma i stället för barnvakt-sjuksyster-lektant-mamma åt två sjuka tjejer.

    SvaraRadera
  10. Vänta du bara. Snart är killarna stora. Snart sitter du där med kammade mattfransar och har all tid i världen för dig själv, fast då är det inte säkert att du vet vad du skall göra med all tid. Jag skyndar mig fortfarande hem från jobbet fast när jag kommer hem så är "ungarna"( 20, 18 0ch 14)hos kompisar, på möten, på krogen osv osv. Jag har tid, massor med tid jag vet inte vad jag ska göra med den bara??

    SvaraRadera
  11. Jag tänker på det hela tiden - och undrar lite vart jag tog vägen i allt det här med att vara mamma åt barnen. Fick en fråga häromdagen av en person vad jag gillade att göra ... och fick tänka en bra stund innan jag kom på nåt'. Lite sorgligt ändå va' ?

    SvaraRadera
  12. Det är bara att hålla med alla kloka kommentarer.

    När man valt att bli förälder har man ett tag, när barnen är små, väldigt lite tid för "sig själv". När de sedan växer upp får man plötsligt nästan för mycket av den där tiden, för man har liksom vant sig av med den.

    Men, sig själv är man väl förhoppningsvis hela tiden?

    SvaraRadera
  13. Tack! Fina ord från min favoritbloggare!! :)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.