Film är på riktigt. Verkligheten är bara på låtsas.
21:40
Vi var på bio igår. Stena Line bjöd fint på "Nicke Nyfiken 2 – Apa på rymmen", med popcorn, dricka, godis och rubbet. Killarna fick till och med var sin ryggsäck på vägen ut med lite smått och gott i. Och dessutom kom självaste Nicke dit i egen hög person. Eller vad säger man om personen är ett djur? I egen hög apa? Näe, det låter ju inte riktigt klokt. Vi säger i egen hög person.
I alla fall. Just den grejen impar i och för sig inte så mycket på mina barn. De har aldrig gillat varken Lisebegskaniner, kramgoa fjällvargar eller lattjiga apor i människoformat. Storebror säger att han vet att de inte är någon verklig varg eller kanin, men att han inte gillar folk som klär ut sig sådär.
Abbe vet inte vad han ska tro. Han tyckte det var konstigt att Nicke som hälsade på i foajen var så stor. Han är ju så liten på riktigt.
Andra bloggar om film, nicke nyfiken, stena line, verklighet, tecknat, på riktigt, barn
7 kommentarer
Håller med Abbe helt. Nicke är ju helt ur proportion. Kunde de inte ställt dit Mannen med den gula hatten istället, (perfekt människostorlek och allt)?
SvaraRaderaDet där har jag också tänkt på. Utan att vågat ta upp det med någon ska erkännas. Känns dock som ett svårlösligt problem. Kanske kan man göra som Nicke Nyfiken 1 när han blir stor med hjälp av någon form av OH-projektor.
SvaraRaderaJa, Abbe hade förstås rätt. Men Nicke är attans söt. Vi träffade honom på Furuvik i fjol, men då var även mannen med den gula hatten med...
SvaraRaderaÅh vad jag blir nostagisk nu. Nicke Nyfiken! Vilka minnen!
SvaraRaderaSaknar Bengt Anderberg (RIP).....och Niklas.....
Vi åkte Stena Line i somras Göteborg-Fredrikshavn och träffade Nicke. Barnen lyckliga, inga smarta reflektioner om storlek... Samma sak med Lisebergskaninerna. Mitt under Kaninteatern rusade Bombadill fram till en av kaninerna och frågade om han inte kunde få en autograf (!).
SvaraRaderaBarnen på östkusten verkar vara svältfödda på människor utklädda till djur. De köper rubbet ;-)
Ville bara dela med mig av en text som jag snubblade över häromdagen. Den handlar om organdonation och är verkligen tänkvärd för de som är i valet och kvalet om hur de vill ställa sig till ämnet.
SvaraRadera"Jag donerar min kropp"
Den dagen ska komma då mitt hjärta slutar slå och min hjärna inte längre fungerar. Ge då mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i kvinnas ögon.
Ge mitt blod till tonåringen som nyss drogs fram ur bilvraket, så att denne får leva och se sina framtida barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin. Ta mina ben, ta varje muskelfiber i min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om det så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra mot ett fönster.
Bränn det som är kvar av mig och sprid askan för vinden. Och om du måste begrava något, begrav då mina fel, mina brister, mina svagheter och mina fördomar.
Om du händelsevis vill komma ihåg mig, gör det med ett vänligt ord till någon som behöver det!
Hej Abbe, pappa och Storebror.
SvaraRaderaVad kul att ni tyckte om filmen. Nicke hade vuxit till sig under sommaren, då finns ju så mycket bananer att smaska på.
Han hälsar och hoppas att ni ses snart igen!
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.