Jag hämtar barnen på fredagar. Jag lämnar dem på skolan varje dag, men på fredagarna smiter jag dessutom någon timme tidigare från jobbet för att hämta dem.

På vägen hem stannade jag vid brevlådan som jag alltid gör. Den sitter bredvid en hel rad andra brevlådor på en sån där samlingsplats några hundra meter från huset. Som de gör på landet. Därför blir sällan morgontidningen läst på morgonen utan på kvällen när man kommit hem från jobb och barnhämtning och stannat till vid brevlådan längs vägen. Som idag. Som varje dag.

Under det blå locket låg förutom Göteborgs-Posten, ett brev från försäkringskassan och något utskick från byggcentrum som väl fått reda på att vi sökt bygglov via något köpt register. Och ett sånt där brev. Idag igen. Och eftersom gårdagens kuvert innehöll en kallelse till hjärtmottagningen kunde jag bara gissa vad det här skulle gömma för budskap.

Jag tog med mig posthögen in i bilen och blev sittande med den i knät. Kände att jag var tvungen att läsa läsa innehållet med en gång, men kunde inte komma mig för att öppna kuvertet. "Varför kör du inte pappa?" undrade killarna från baksätet efter en stund. "Va? ... eh ... jo, jag skulle bara kolla vad det var för post" sa jag, tog ett djupt andetag och pillade in lillfingret i kuvertet och sprättade upp det.

"Till målsman för Abbe osv... bla bla ... kallad till återbesök hos habiliteringen ..."

Habiliteringen?! Shit, vad ni skräms.

Andra bloggar om kallelse, plastikkirurgi, habiliteringen