Tuppastolt.
23:10
Jag var inte med själv idag men väntade otåligt hela förmiddagen på att min fru skulle ringa och berätta hur det gått. Jag menar, en härdsmälta hade inte varit ett helt oväntat resultat, bomstängd mun vore också en möjlig utgång och gnäll och bråk högst sannolikt om man ska vara ärlig.
Abbe skulle till sin specialtandläkare på Mun-H-Center och idag skulle de försöka fixa till några grejer. Hans små framtänder i underkäken växer liksom ihop till en tand och de ville "spackla igen" spickan mellan dem med lite plast för att undvika att det samlas bakterier där. Dessutom var det dags för lite flourlack och en ordentlig undersökning.
Och nu ska vi alltså komma ihåg att vi snackar om en kille som i stort sett hela sitt liv blivit stucken med nålar och kanyler, som blivit fasthållen, röntgad och opererad och som under en period utvecklade en rejäl rädsla för allt och alla som kunde förknippas med det där jobbiga han fick vara med om gång på gång. En kille som med skräck i rösten sa "Ey-å!" varje gång en sköterska kom in i rummet då vi låg på sjukhuset efter den senaste operationen. Lägg därtill en lång period av tandborstningstrauman. Därav mina lågt ställda förväntningar inför dagens behandling.
Abbe chockerade oss allihop, både sin mamma, sköterskan och tandläkaren. Och inte minst mig. Han satt alldeles stilla och gapade stort under hela behandlingen. Inte ett gnäll. Inte ett pip. Tandläkaren fick göra allt hon behövde utan några protester. Där ser man hur tålamod, förståelse och tid skiljer bra från dåliga metoder inom vården. Jag blev så stolt så jag nästan började gråta på jobbet.
Han är bannemig en överlevare. Men bäst av allt, han är min.
Andra bloggar om Mun-H-Center, tandläkaren, sjukhusskräck, duktig, barn
25 kommentarer
Vad duktig han är, mycket duktigare än mig när det kommer till tandläkare....
SvaraRaderaOch du är hans! Det är stort det:)
SvaraRaderaVilken kille!
SvaraRaderaHEJA ABBE!
Han har ju tänkt en massa, din Abbe. Vet att det här med munnen och tänderna hänger ihop med pratet, och det -det vill han ju förbättra. Han vill bli förstådd. Alltså låter han dem titta och hålla på, gräva och göra det de måste. Han är stor, din Abbe. (vår Abbe) Jag förstår att du är stolt.
SvaraRaderaJa det har du rätt i. Det är kanske så han tänker. Han vet ju att doktorn ska laga munnen på honom i höst. Lille gubben.
SvaraRaderaHan börjar bli stor, lille Abbe. Han kanske förstår att det är för hans eget bästa, och har insett att det inte är så jobbigt om man bara tar det lugnt under tiden. Och det är inte det lättaste att inse, ens för en vuxen!
SvaraRaderaBra gjort, Abbe!!!
SvaraRaderaHeja Abbe!!!
Kram Maria i Karlstad
Heja Abbe!!!
SvaraRaderaFantastisk läsning. Du kan du - Abbes pappa!
Kram Jes
ja, bara bara din. Och din frus och storebrors och vår.
SvaraRaderaDuktig kille!
Heja Abbe! Vilken duktig kille!
SvaraRaderaÅ! Jag fäller några tårar, jag vet inte om det är för mina gravidhormoner eller det är ditt sätt att skriva som gör att jag så lätt känner inlevelse!
SvaraRaderaHeja Abbe! :)
antagligen det sistnämnda, btw.
SvaraRaderaOch jag började gråta då jag läste ditt inlägg!
SvaraRaderaLabolina
Hej
SvaraRaderaBesök gärna min blogg och svara på veckans fråga?
Kram
fan, jag kan inte läsa den här bloggen på arbetstid. jag gillar inte att gråta på jobbet, och det här gjorde mig rejält tårögd.
SvaraRaderaAbbemannen, Abbe the man...Han är stor den där killen.
SvaraRaderaHärligt att höra att det går framåt. Ser också självklart fram emot att få höra hur det utvecklar sig. Jag tycker att ni kämpar på så himla bra och orkar med mer än vad många skulle klara av.
SvaraRaderaGråta på jobbet, nä inte bra, men när man läser Heja Abbe, så blir man ju så ruskans rörd. Jag har berättat för arbetskompisarna om denna förträffliga blogg och lite ur innehållet, så vi har varit alldeles röda i ögonen vid kafferasten.
SvaraRaderaVad han är duktig, din lille, store Abbe! Och du oxå Abbepappan som skriver så bra och Abbemamman och Abbebrorsan - ni är en fantastisk familj. Jag blir så varm i själen över att ha förmånen att kunna följa Abbe och hans familj. Tack, tack, tack!
Jag mins hur rädd jag var hos tandläkare och läkare på sjukhuset. När jag hade varit ducktig fick jag alltid någon liten leksak. Jag vet hur det är att vara liten och rädd. I dag var Abbe så stark och modig lien kille. Abbe du är en liten kämpe.
SvaraRaderaAnnelie
Gisses ska man sitta här som en tårögd gamling
SvaraRaderaoch snörvla fram till gloende barn att det är ingenting utan man e ju bara lite förkyld,,
ni är en underbar familj!!!!
http://femhjartanochjag.blogg.se
Det är så underbart när sina barn verkligen chockar en med att vara så grymt duktiga, bara så där helt plötsligt!
SvaraRaderaBarnen är ju bara så underbara!
Dejligt! Tandborstning är ingen höjdare här heller men jag får nog vänta ett tag innan det går köra tandtrollsknepet. Vi visar YouTube-klipp med små barn som man borstar tänderna på. Funkar ibland, men vår grabb blir väl förstörd av allt YouTube vi visar honom för att han ska få i sig mat osv...
SvaraRaderaDin Abbe är mångas Abbe nu. En kille att vara stolt över och glädjas med på många sätt. Jag blir rörd av ditt inlägg. Och glad. Som så många gånger förut.
SvaraRaderaWay to go Abbe!! =P
SvaraRaderaVilken modig kille!
SvaraRaderaHeja Abbe! Du är bäst! :-)
Kram till hela Abbe-familjen!
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.