Jag älskar meningen:
"Men älskade vän, det är klart du inte gillar att dö. Det gör inte jag heller."

Vilken bekräftelse han får i sin känsla. Att det är helt ok att inte gilla döden. Och att du också erkänner detsamma. Stort!

Tycker också det är fint att du bekräftar känslan i stället för att försöka prata bort den. Många föräldrar vågar inte tala om döden med sina barn på det sätt du gjorde. Att erkänna att döden är en hemsk sak som man själv inte är alltför glad för eller kanske till och med rädd för.
Tror att det är mycket bättre att erkänna det för barnen så de inte går omkring och känner ångest inför att de själva och de de älskar en dag ska dö men inte törs prata om det för att de vuxna inte tar rädslan på allvar.

Kommer tårar.....

Det här är en alldeles fantastisk plats att vistas på...

Godkväll.

Anna

Men tusan, jag klarar aldrig av att läsa dina blogginlägg utan att fälla någon tår. Är det inte tårar pågrund av att jag är arg och känner hopplöshet så är det glädjetårar. (Det var av den senaste sorten nu).

Det här är den bästa bloggen jag någonsin har läst och den berör varenda liten centimeter av en. Heja Abbe, dig, storebror och mamma!

Heja Abbe!

Oj vilken blogg du har, den berör. Vilka tankar och känslor våra barn bär runt på. Vilken tur att Abbe vågade prata om det och fick ett så bra svar. Jag brukar kika in här varje dag och jag blir berörd varje gång. Det är underbart att få följa era framsteg och eran vardag, tack.

Och så börjar jag gråta. Vilken tur ni har som har Abbe och storebror och vilken tur de har som har er!

Holy crap, sånt där får ju en att tänka själv. Och bli rädd för döden.

Men älskade lilla Abbe! Vad go han är.. Och du är så go mot pojkarna! Vilken fantastisk pappa dom har!!!

Oroar han sig lite inför operationen, kanske...

Kramar om!

Tänk va de funderar, både på stort o smått.. Antar att för dem är det ingen skillnad..jag menar att fundera på döden eller varför vantar e gröna (se min blogg)... Lika stora bekymmer vilket som.. O vilken TUR att de har mammor o pappor med så bra svar!! *KÄRLEK*

Ursäkta, men FAN vad du skriver bra! Sluta med det där AD:andet nu och bli en av oss copys. Fast helst inte på mitt jobb, då lär jag bli ifrågasatt på ett sätt jag inte blivit tidigare.

Jag instämmer med Christine: det här är den bästa blogg jag någonsin läst. Näst efter mina egna killar är Abbe och hans storebror numera mina favoritkillar i hela världen.

Heja Abbe, allting kommer att gå hur bra som helst!

P.S. När jag pratar med mina barn om döden brukar jag säga att när man är så gammal att det blir dags att dö, då tycker man att man redan har gjort allt man vill göra. D.S.

Tunga grejor.... Det drar ihop sig i bröstet när man läser sånt där.

För en gångs skulle fattade jag direkt vad det var Abbe sa. :) Inbillar mig att det är i den åldern som barn börjar fundera över döden. Själv hade jag dom bästa samtalen om döden med en femåring när min pappa hade dött. Han vågade ställa helt raka frågor om varför och hur då, och det var terapi att fundera ut svaren.

Hej Abbes pappa! Du skriver så otroligt fint och nära om såväl vardagligt som om annorlunda vardagar. Jag läser här varje dag och tittar in flera gånger under dagen utifall du har skrivit något nytt. Heja Abbe är mitt ljus i vardagsmörkret. Kram!

Jag och min treåring pratade också om döden idag. Den är på ett sätt alltid närvarande i vår familj och vi försöker också prata om det enkelt och öppet när ungarna tar upp det. Men ibland gör det ont. Mycket ont.

Jag gillar Abbe. Mycket.

Jag förstår att du säger att man dör när man är gammal och levt ett helt liv. Men det är ju inte alltid så, tyvärr. Har Abbe sett eller träffat ett dödssjukt barn under sina sjukhusvistelser?

Jag menar inte att ni ska skrämma honom med "det kan hända vem som helst, när som helst", men om det skulle hända någon han känner något kanske det är bra att ha garderat sig lite lite lite.
I all välmening/ M

Man kan inte säga mer än att man blir berörd.

Du har världens finaste pojkar...men det vet du väl redan?
så underbara små funderingar, värmande ord, tankar och annat smått och gott som hoppar ur deras små munnar. Du är nog en av världens lyckligaste pappor tror jag!
Lycka till på sjukhuset den 18. Jag tänker på er och håller alla två tummar för att det ska gå fort, slippa göra ont och ge ett fantastiskt resultat! Det får bli min önskan till tomten i år!!HEJA ABBE!!
Kram Helena

Klart att han inte tycker om det! lille hjärtat...

Sen, Abbes pappa - du får mig att vilja bli en ännu bättre förälder än den jag är idag!