Ledstång? Säker på att det inte var en maskin av något slag?

Hälsa abbemannen. Men säg inte att jag skrattade åt honom.

Usch, har fortfarande starka minnen från när det hände mig när man var liten.. Men hoppas att Abbe lär sig, jag gjorde då aaaldrig om det igen! :)

Kram till hela den fina familjen!

Jag slickadebort snön uppe på på en av de där som sitter på sidorna av en rutschkana (Skydden? räcken?) när jag själv gick på dagis. Kommer inte ihåg nån smärta eller att jag ryckte till eller så.
men kom ihåg att det blödde och att jag fick gå in och dricka vatten med nån annan flicka, hon kanske också hade slicka på nån metall ute?
(kommer också ihåg att denna flicka en gång smocka till mig så jag började blöda näseblod. skulle vara kul att smocka till henne, om jag såg henne ute nån gång, så här 18-20 år senare och säga "NU VET DU HUR DET KÄNNS!!!!" nä skojar bara)

Ajaj, stackars liten! :(
Kramar om!
Nina

Been there, done that... En elak äldre pojke som lurade mig. Men jag har glömt hur det kändes, så det går nog över.

huvva.
enda fördelen är att den lärdomen brukar sätta sig på ett försök. I should know...

Aj aj aj....inte kul! Jag har alltidtrott det var en överdrift att man fastnar. Uppenbarligen inte... tur att Abbe finns så att han kan upplysa oss okunniga!

AJ,AJ! Stackars Abbemannen! Ge honom en varm kram och brorsan med!

Undra hur ont det egentligen gör? Man kanske skulle prova, så man är uppdaterad :)
JAG får då rysningar av bara tanken!

iiiiiiiiiiiii.......Gjorde samma sak som lite och det ryser i mig bär jag läser om det....Uschans vad ont det gör!

Kram kram

Vår sjuåring gjorde det för ett par år sedan och nu går vi och väntar på att fyraåringen också ska prova. Antingen är det tungmagneter i stänger och lycktstolpar eller så uppfattar barn orden "akta er för att slicka på kalla stänger" som en direkt uppmaning att göra det.

Stackars Abbe!
Jag var också på räcket med tungan som barn. Men jag minns att jag snällt väntade tills någon kom med varmvatten och kunde släppa loss mig. Så som tur var klarade sig min tunga helskinnad ur hela händelsen.

Jag tillhör gruppen som gjort det flera gånger än en ... minns fortfarande smaken av metall och blod, även om det är över 40 år sedan. När koncentrationen var hög åkte tungan ut. Det värsta var den gången jag låg på mage på en gammal kälkeoch fastnadi kälken i värsta nedförsbacken.

Man kanske inte ska skratta för det måste gjort JÄTTEont. Men eftersom det är en klassiker måste jag säga att jag skrattade en hel del.

Tack för en helt underbar blogg!

Meeen, stackars lille Abbekillen... =(
Han kanske ville kolla om det smakade isglass, den lille filuren!
Vet barnen om att du skriver här? Har ju inte läst hela bloggen än!

VA!!! Har du inte gjort det själv? ALDRIG? Jag har gjort det flera gånger. Sista gången fastnade jag värst. Efter det lärde jag mig. (Kanske? Vi får se, kanske får jag ett återfall någon gång, går i barndom...). sista/senaste gången jag fastnade satt jag fast en stund innan jag ryckte. Till saken hörde att ingen annan var ute och det började bli mörkt, och jag visste att man inte skulle men när ingen såg - i smyg - kände jag ett behov av att testa... Rädslan för att sitta fast tills det blev morgon och faktiskt frysa ihjäl var den värsta, därav rycket. JÖSSES så jag blödde!

Båda mina grabbar gjorde exakt samma sak förra veckan. Samma dag. Den ena i skolan, den andra på dagis.

Vissa erfarenheter måste skaffa på egen hand...

/P.O.

Oj vilken flashback till barndomen! Jag var rätt stor och hade läst någon skönlitterär bok där något barn gjorde just detta, slickade på en metallstång och frös fast. Det lät såklart rysligt spännande och måste genast provas, så den närmaste veckan spanade jag efter frusen metall som man skulle kunna slicka på. Valet föll på en klätterställing på skolgården, lite i smyg en sen dag. Nog fastnade man - och det var lite häftigt att det liksom fungerade! Smart nog slickade jag försiktigt, så det var inga problem att komma loss :)

Min mamma hjälpte mig loss, jag var för feg som tur var att själv dra mig loss. Lite ljummet vatten har jag för mig att hon sa. Förhoppningsvis gör han det bara en gång.

stackars lilla abbemannen!
Du får ha högläsning ur populär musik från vittula för honom när chocken lagt sig...
trevlig helg!
/sara

Aj aj, stackars Abbe... Det där känns verkligen.
Minns när min son var liten och han ramlade och bet sönder tungan, så vi fick åka in och söva ner honom för att sy.

Stackars liten. Men man får se det possitivt, kanske det var sista gången.
Kram Jenny

Hej!
Den 12 januari tipsade jag mina bloggläsare om "Heja Abbe" eftersom er blogg är min personliga favorit. Har följd denna bloggen dagligen i över ett år. Och jag måste erkänna att det har kommit en hel del tårar när jag läst bloggen. Vill ge er en stor eloge för en otroligt bra blogg. Förtsätt kämpa! Heja Abbe!
/ http://mondoblog.se/Nikolina

Hahaha! Skönt att det inte bara är mina barn som testat detta denna kalla vinter :). Vi hejjar på Abbe & Abbes papps blogg. Hoppas och håller alla tummar för att ni ska vinna STORA BLOGGPRISET!!

Varma hälsningar från Hjärtebarnsmamman Lena

Aj aj aj.. Jag känner riktigt hur ont det gjorde i tungan.. Stackars Abbe.. Men han gör säkert inte om det..

Kram Mia

Underbar blogg. Underbar unge. Underbar underbar pappa!

Ouch!!! Stackars lilla Abbe. Fick helt plötsligt en flashback.

Han lär förhoppningsvis aldrig göra om det.

Trevlig helg!!

Jag verkar inte vara den enda som råkat ut för samma öde...Jag blev dock lossryckt av personalen. Mycket smärtsamt. Önskar de hade tänkt på att varmvatten funkar bättre...!

hahahaah underbar unge och en rolig pappa... hoppas att han mår bättre nu!!!

Aj, aj. Jag är med i en Facebook grupp som heter "Vi som slickade på ledstänger i kylan som barn" 4600 medlemmar eller så... (Tyvärr på finska)Det roligaste är berättelserna om hur och var man fastnade, och kom loss!

Japp, ledstång får min del + en förståndig mamma som hällde på vatten för att få loss mig, kan ju hända att hon hade erfarenhet från mina 6 äldre syskon!

Jag gjorde samma som "Elisabeth" högst upp, slickade på räcket till rutschkanan. Vi hade precis pratat på dagis om att man inte ska göra så eftersom man fastnar, så direkt sprang en annan unge in o hämtade kallt vatten (man var inte så smart på den tiden) och trodde det skulle hjälpa att hälla på det. En fröken räddade mig med varmt vatten ungefär samtidigt.

Aaaaj! Har också gjort det, min kompis som såg att jag blev rädd drog loss mig. Såhär i efterhand inser jag att hon ju egentligen var en hjälte (hon tänkte ju rätt när hon vill hjälpa), även om det blev helfel.

Men jag ryser fortfarande när jag ser frusna metallstaket.

Aj, aj, stackarn! ljummet vatten är det som gäller- men lite jobbigt att stå där och vänta tills nån har fixat fram det! Gjorde själv samma sak när jag var liten! ...enda positiva är väl att han har gjort det för första och sista gången!

Hej & Grattis! Du är en utav dom nominerade till 2009:s bästa pappablogg! :)

Mvh Familjebloggarna.se

Åh stackare. Gjorde samma sak när jag var liten, sen provade jag igen eftersom jag inte fastnade första gången och min kompis hävdade att man inte fastnade. Rakt i fällan!

Smärtsamt roligt. Stackars Abbe. Och som många redan skrivit; smaken av metall och blod (och i mitt fall även stor förvåning), den glömmer man inte i första taget.

Aj aj aj!
Min lillkille gjorde det oxå i förra veckan och han är 8 så jag blev lite förvånad och sa att det har vi ju pratat om i flera år att man inte ska göra, det visste du väl... ja, men du har inte sagt nåt i ÅR! suck

japp, been there done that. när jag var typ 5 år eller nåt, fick för mig att pussa en lyktstolpe, med tungan ute, i förbifarten när jag satt i pulkan. fick panik och slet mig loss, och skyndade mig hem. jag visste att jag hade gjort nåt dumt och vågade inte berätta för mamma, så när hon frågade vad som hade hänt, svarade jag "inget" samtidigt som det rann ut blod ur munnen på mig. Lätt hysterisk mamma innan jag erkände vad som hade hänt.

Att slicka på metall när det är kallt hör helt klart till saker man ska göra i livet.. Nu kan Abbe pricka av den saken på listan!

Fy vad hemskt :o Det låter så läskigt att liksom en del av tungan "slits av"... usch!
Jag har faktiskt inte fastnat med tungan på en stång, tror jag inte iaf. ;)

Min kompis som då var 14-15 år fastnade med tungan i frysen, hahaha!

Jag förstår verkligen inte att du ALDRIG har gjort det själv!? Milda vintrar i din barndom eller tidig klokhet? Hemma hade vi en sån där sop som man ska sticka in och sopa av fötterna med. Ni vet en sån med borst på tre sidor och en metallbygel ovanför som handtag? När man stod på bron och borstade bort snön var det ju helt omöjligt att inte slicka LITE! Eller att inte slicka på ytterdörrhandtaget eller fönsterbrädan till hallfönstret när man stod och väntade på att bli inlyft och avklädd och avskakad. Än idag när jag när jag sopar bron hos mamma och pappa kan jag snegla lite på den där skosopen... Det var spännande och se hur hårt man skulle sitta fast!

Jo, om man liksom andades varmt och nära på tungan och metallen kom man lös utan blod...

Varför litar de inte på oss vuxna när vi tjatar om det där? Learning by doing kanske..?
Stackars liten.

Huvva, jag känner verkligen den där smärtan och blodsmaken i munnen, och obehaget av att gå runt med en skinnflådd tunga flera dagar efteråt. Jag tror inte jag gjorde det så många gånger när jag var liten (man lär sig nog oftast efter den första gången att det inte var en så bra idé), men minnet är fortfarande färskt.

Erkänn att du sagt till honom att han ABSOLUT INTE får slicka på metall när det är kallt, eller hur?
Hälsar Klipp, som föresten också gjort det.

Min brorson gjorde samma härom veckan. Efteråt sa han: det där var inte roligt, nu behöver jag inte prova det något mer.

Hej! Det här var det första inlägget jag läste i Hejaabbe-bloggen, jag hittade en länk till det på Facebook. Trodde först att det var en helt vanlig blogg om helt vardagliga saker, men fick sedan syn på sammanfattningen till höger. Läste alla inläggen i "kortversionen", vilket fick mig att vilja läsa alla andra inlägg också. Så jag började från början. Jag hade troligen sträckläst bloggen från början till slut, om jag inte blivit avbruten av oviktiga saker som jobb, mat, sömn och sociala kontakter. Men eftersom jag tyvärr är ganska upptagen på dagarna har det tagit mig hela tre veckor att komma igenom hela bloggen. Tre veckor av otåligt tjatande på min rumskompis för att hon ska flytta sig från datorn. Tre veckor av många olika känslor, skratt, tårar, fascination, irritation (en del sjukhuspersonal skulle behöva lite utbildning i hur man bemöter barn, och vad jag anser om er granne tänker jag inte ens gå in på) och jag måste verkligen säga att jag är imponerad. Av Abbe först och främst, som trots en del naturliga motståndsreaktioner, ändå hanterar allt så bra, med eviga sjukhusbesök och undersökningar osv. Av Storebror som har sån förståelse för sin lillebrors särskilda behov (och jag charmas såklart av hans underfundiga uttalanden!) Av er som kämpar på i vad som tycks vara evig motvind (Hur är det ens möjligt att någon blir sjuk på i princip VARJE resa t.ex..??) och av dig, som förmedlar allt det här på ett väldigt intressant och läsvärt sätt. Jag har själv inga barn (är bara 20 år) så jag kan inte riktigt sätta mig in i vad föräldraskapet innebär, men jag är mycket intresserad av Abbes utveckling och er vardag i allmänhet, och kommer garanterat att följa bloggen varje dag!

jag har faktiskt aldrig slickat och fastnat heller.. däremot min barndomskompis... hon slickade på insidan av frysen, på en smal metallstång som hörde till gångjärnet.

HAHA, så där har jag också gjort när jag var i hans ålder! (och drog även bort tungan själv, AJ!)
Jag tror både Abbe och jag lärde oss en läxa! Jag kom ihåg att alla sa att det var isglass på stolpen och därför slickade man på den, men herregud vad äckligt när man tänker efter! Urrk! :O