Lungscintigrafi – check.
08:07
Abbe var väldigt duktig idag. Jag hade avsatt hela förmiddagen för att vara på sjukhuset och flaggat på jobbet för att det kunde bli längre in på eftermiddagen också. I värsta fall hela dagen, om det blir jobbigt. Det behövdes aldrig. Faktum är att jag var tillbaka på jobbet en timme före lunch.
Till och med sätta nålen gick förhållandevis bra. Ja, alltså han var ju inte direkt glad över att få den instucken först ett misslyckat försök i armen och sedan i handen, men det gick i alla fall att avleda honom utan några stora mängder våld.
Sedan var det det där med att ligga still. Jag minns när Abbe gjorde scintigrafi på njurarna. Då var han bara fyra månader gammal och det var förstås omöjligt att förklara för honom att han skulle ligga still. Då låg han i en slags bean bag som de sög luften ur när han sjunkit ner ordentligt, vilket gjorde att han satt fast som i en gjutform. Han låg visserligen stilla hela undersökningen, men var inte särkilt glad över sin klaustofobiska tillvaro.
Idag använde vi inte den där kudden. Eller rättare sagt han fick ligga i den med de sög aldig ur luften så att den blev stel. Dessutom hade jag missförstått lite. Det handlade inte om tjugo minuter i ett sträck utan fem minuter åt gången, från fyra olika håll. Det gick riktigt bra, helt utan Dormicum, vilket gjorde att när vi var klara var det bara att ta bort nålen, få en heliumballong i present och åka hem. Inget väntande på att droger skulle gå ur kroppen.
Duktiga, duktiga lille man.
Någon mer än jag som tänker på Kraftwerk när ni ser sprutan?
Andra bloggar om lungscintigrafi, radioactivity, gammakamera
26 kommentarer
Vad duktig han är. Heja Abbe. Skönt att slippa att hålla fast dem
SvaraRaderaOch så lipar vi igen... Duktiga, duktiga, Abbe!
SvaraRaderaOch när det var dags att avsluta undersökningen sa Abbe: "Ni kan fortsätta en stund ännu, jag skall bara köra klart den här banan först!" :D
Pamela
Så skönt, för dig och lilla stora modiga Abbe!
SvaraRaderaKom att tänka på en ungdomsserie som gick på TV när jag var barn (dvs. forntiden) som hette Modiga Mindre Män - Abbe hade helt klart platsat där!
Fantastiskt vad våra hjärtebarn får stå ut med, men visst är de speciella?!?
SvaraRaderaSkönt att allt gick så bra.
Vad duktig han var, får tårar i ögonen. Fina, fina Abbe!
SvaraRaderaKram,
Lotta.
Heja Abbe!
SvaraRaderaÅh vilken lättnad för er båda.
SvaraRaderaSkönt!
SvaraRaderaNu när du svävar på små moln kan du säkert svara på fråga om kurs på Ågrenska. Kolla mailen
jag är full av beundran för den lille tappre hjälten. när man inne i det så ser man säkert inte hur mycket ett litet sjukt barn får ståt ut med och allt som personalen (de som är dåliga) blir förvånade över att man påpekar. va?blir inte alla femåringar stuckna varje dag? inte. vad konstig det trodde jag och det är ju ändå vi som är experterna. bra att din blogg finns.
SvaraRaderaNär jag har fått radioaktiva isotoper så jag jag mer än en gång frågat att ja, snart kommer jag att lysa i mörkret när ni släcker lampan! Bara några få gånger drar de på smilbanden. Kan man inte komma undan så kan man åtminstone få skämta om eländet.
SvaraRaderaJapp, kraftwerk:)
SvaraRaderaOch vilken duktigt kille han är!
Vilken duktig kille Abbe är!
SvaraRaderaMakalöst vad barn ändå står ut med som vi vuxna tycker är helt omöjligt.
SvaraRaderaJag förstår att du tycker att det är skönt nu och att allt gick bra, du kan pusta ut lite nu eller hur?
Härligt att allt kan gå smidigt ibland! Dessutom så blev besöket klart trevligare och mindre traumatiskt för Abbe...och det är ju det viktigaste!
SvaraRaderaHar läst er fina blogg lite av och till, och vet att du skrivit om syskonrollen flera gånger. Nu tänkte jag passa på och kommentera och länka till min hemsida, som handlar just om att vara syskon till någon som är annorlunda. Jag har växt upp med två sykon med funktionshinder och har skrivit flera böcker i ämnet, den senaste kommer att ges ut under hösten och bygger på intervjuer med vuxna syskon. Jag åker även runt och föreläser i ämnet, och vill egentligen bara hålla med i det du själv reflekterat över när det gäller Abbes bror. Att ha syskon som är annorlunda kan många gånger vara svårt och kräver ofta en stor mognad av syskonen, men det formar kloka och empatiska människor med en annan slags ödmjukhet över livet.
SvaraRaderaJaaa! Så härligt! Som jag hoppades för er skull. De blir äldre de små fröna (som jag skrev igår). Och med nya minnen skapas en ny framtid. Duktiga Abbe och kram också till pappa som kan andas ut nu :-)
SvaraRaderaVi är nog några få musikskadade vars tankar först och främst går åt Kraftwerk-hållet. :) Skönt att allt gick bra.
SvaraRaderaTappra modiga hjälten Abbe! Så duktig han är!
SvaraRaderaSkönt att ha det överstökat! Kramar till hela familjen!!
Wow vad duktig han var idag.. Helt klart värd heliumballongen och mer därtill..
SvaraRaderaKram Mia
Ville bara säga att jag hejar på Abbe och storebror och hela familjen!
SvaraRaderaJag skrev ett inlägg och länkade till dig, hoppas det går bra.Tta hand om er.
/Chatila
Åh vad härligt att det gick bra!! :)
SvaraRaderaAbbe är så modig och duktig!
Kram till Abbe + familjen!
// Dakota
Vilken duktig kille! Skönt att ha det gjort också.
SvaraRaderaVärldens modigaste och duktigaste kille!
SvaraRaderaHeja Abbe! Vad härligt duktig du är! Jag är så himla imponerad!
SvaraRaderaAnna
Det är så coolt att förbereda isotoperna. Man står med ett blyförkläde och räknar ner hela tiden. När det är exakt rätt tid måste allt vara klart för att ges till patient, undersökning göras och sen ska isotopen sönderfalla så inga "rester" blir kvar. Apoteksfolket står där, på andra sidan luckan och fixar detta under tidspress.
SvaraRaderaVilken hjälte han är. Lika imponerad varje gång.
SvaraRaderaVill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.