Älskar dig. ♥
10:34
Idag för sex år sedan var jag nervös. Jag var klädd i vit frackskjorta, kravatt, väst, svart frockcoat och lackskor. Och en vit ros fäst vid hjärtat. Samma slags ros som alla de som trängdes med daggkåpa och liljekonvaljer i buketten min blivande fru höll i handen. Hon var så fin i sin enkla benvita klänning, med diskreta broderier på livet och knappar längs hela ryggen. Den hade ett litet släp. Men bara ett litet lagom sådär. Hon var vacker som Snövit i sitt mörka hår – för dagen uppsatt i femtiotalssnitt, de blå ögonen och de röda läpparna.
Idag för sex år sedan gick vi så sakta vi någonsin kunde i mittgången på det lilla kapellet som står inbäddat bland lövträd på en liten kulle mitt på de gröna böljande ängarna. Den är inte många meter lång, vägen fram till det lilla altaret, så för att göra ceremonin rättvisa gällde det att hålla igen på farten. Jag njöt av varje liten ton från pianot och varje sträng som slogs an på kontrabasen. Den lilla sättningen räckte gott och väl för att fylla lokalen med den där melankoliska men samtidigt lekande lätta svenska jazzmusiken. Kunde inte varit mer passande. Kanske det bästa minnet av hela dagen.
Idag för sex år sedan sa prästen fina saker om oss, och om kärleken. Ord jag inte kan minnas i detalj, eftersom jag var så nervös och fokuserad på att säga rätt när det var vår tur att prata. Men jag kommer ihåg det viktigaste. Jag minns att hon sa ja. Och jag glömmer aldrig känslan i kroppen. Lyckoruset, den bubblande kärleken och lättnaden över att ha klarat av ceremonin utan att svimma.
Idag för sex år sedan stod vi i solen på en liten stentrappa utanför kapellet, rusiga av lycka medan de människor som står oss allra närmast öste ris över oss. Vi firades, kramades och fotograferades. Vi champangeminglade till bas- och pianojazz i den Svenska försommargrönskan och lämnade platsen i en röd Triumph Spitfire Cabriolet.
Idag för sex år sedan.
(Känner någon igen inlägget? Det är en repris från förra året, fast då stod det förstås "Idag för fem år sedan".)
25 kommentarer
Det är lika vackert idag som det var förra året. Du är helt fantastisk med orden.
SvaraRaderaUnderbart vackert inlägg =)
SvaraRaderaGrattis till er dag! Och för mig var det första gången jag läste det. Fint.
SvaraRaderaHärlig beskrivning! Grattis på er stora dag. Kan man kanske få en bild? Jag är lite nyfiken på 50-tals stuket.
SvaraRaderaJapp, jag känner igen. Och det är fortfarande lika vackert! Jag blir rörd och hoppas att det är lika vacket på min stora dag! Tack för en fantastiskt bra blogg. Att det inte kommer inlägg lika ofta nu som förr är nästan bättre, man njuter ännu mer av dina ord och ditt sätt att beskriva saker! Hoppas du mår bättre nu. Keep up the good work!
SvaraRaderaGrattis på er dag!
SvaraRaderaHa en fin dag :-)
Stort, stort grattis!
SvaraRaderaKärlek... Det största mysteriet av dem alla. Och det vackraste.
Stort grattis på årsdagen! Jag hoppas att ni har en lite extra underbar dag fylld med lite extra kärlek :)
SvaraRaderaDin text är full av den..kärleken.
Oerhört vackert skrivet.
Tyckte att jag kände igenom de där fantastiskt vackra orden!
SvaraRaderaGRATTSI till Er och till kärleken!
stort grattis. och så har ni två fina pojkar nu. och bilen lät så fin och du får gärna ha samma text 70 år i rad. Ta exakt samma det blir lite trivsamt så.
SvaraRaderagrattisgrattisgrattisgrattis x 100000000!
SvaraRaderaGrattis! Jag som knappt kan nämna ordet bröllop utan att få en klump i halsen, sitter så klart här med glansiga ögon.
SvaraRaderaSå fint skrivet!
Ett galet stort grattis på er dag!!
SvaraRaderaMärkligt.
SvaraRaderaIgår tänkte jag att det var lustigt att vi är i samma ålder, har varit gifta ungefär lika länge och hunnit skaffa två barn i ungefär samma åldrar. Hur lika vissa livsmoment kan vara - och ändå så ofattbart olika bördor att bära.
Men nu får det räcka. Jag och min fru körde OCKSÅ ifrån kyrkan i vår röda Triumph Spitfire cab den där underbara dagen för snart sex år sedan.
Nu får det räcka med likheter ;-)
Då får det väl bli lite olikheter i form av en annan - nämligen Hannas - pappas betraktelser.
SvaraRaderaVacker skildring av en enastående vacker ceremoni/högtid som ju ett bröllop är!
Jag friade genom att lägga en lapp under min blivande frus kudde på Ronald McDonald Hus i Lund...Strax innan hade Hanna och jag återvänt till barnonkologavdelningen...Jag ville ha ett svar på morgonen när Kicki och vårandra dotter Sara kom upp till oss som vanligt men Kicki ringde omedelbart på kvällen och sa..."Ja"! En vecka senare sa hon "ja" på riktigt i kyrkan...Familjen/släkten trodde att de var bjudna på en vanlig fika och stod och väntade i vår carport undrandes var vi blev av...Jag åkte dit och berättade att det var ändrade planer - vi ses i kyrkan...Well, well.
Allt detta gjorde vi för att våra närmaste behövde ett efterlängtat avbrott i vår psykiska press som vi levde under...Och för att vi älskade varandra såklart!
Dagen efter bröloppet blev Hanna inlagd igen eftersom hennes värden var så dåliga men den dagen blev i alla fall ganska bra.
Hon fick uppleva sina föräldrar som gifta i 1,5 år....Saknar henne något oerhört...
"Måste skriva av mig"
/ Niklas, Hannas pappa
Åh, vad fint. Har precis kommit hem från min möhippa när jag läser det här. Nu blev jag alldeles pirrig och längtar till den 10 juli då det är min tur att säga ja.
SvaraRaderaGrattis till er!
SvaraRaderaLäste det redan förra året! :)
SvaraRaderaUnderbart vackert inlägg, grattis! :)
SvaraRaderaÅh, jag tror att jag vet precis hur det känns för er idag. Som om det var igår men ändå i ett helt annat liv... Dessutom misstänker jag att vi tog dom där få stegen fram i samma kapell! Visst börjar det på Ö?
SvaraRaderaStort grattis till er,
Kram, Christina
Visst känner jag igen texten. Det var ungefär en vecka sedan jag läste den nu, skulle jag tro. Sedan jag hittade hit via länkar har jag inte kunnat slita mig. Nu har har läst varje ord, inlägg till inlägg sedan dina första skrivna rader här på bloggen. Ibland har jag slukats och sträcktläst i många timmar. Och ibland har dina inlägg väckt så starka känslor hos mig att jag inte förmått mig att kunna läsa mer än ett inlägg om dagen. Tack att du delat med dig och släppt oss läsare så nära.
SvaraRaderaOch stort grattis på er bröllopsdag!
Kramar, Tobbe
@Christina Visst gör det det. Börjar på Ö alltså. :)
SvaraRaderaFavorit i repris :))) Grattis på er!
SvaraRaderaGrattis så här lite i efterskott! Du skriver inte bara vackert om Abbe och Storebror. De gånger du skriver om Abbemamma så skriver du så vackert att man nästan önskade sig vara just Abbemamman. Man blir så glad av läsa så vackra ord av en man till en kvinna! Du, Abbepappa, är en fin människa! <3
SvaraRaderaNi har samma datum som oss.
SvaraRaderaVi gifte oss ute på Grötö den 5 juni nu i år.
Min man har sin faster därute och vi har spenderat mkt tid ute på just den ön.
Dagen var helt magisk, strålande sol från början till slut.
Massa goda vänner och släktingar som hjälpte till att göra i ordning dagen och jag delade den med den bästa personen jag någonsin mött. Min man.
Det var som i en saga och jag kommer aldrig att glömma den dagen.
Kommer aldrig glömma känslorna som spirade och hur mycket jag bara tittade på min man för att han var så himlans stilig och för att jag älskar honom så.
Tiden går dock fort, i går var det redan 1 månad sedan och jag antar att det kommer fortsätta köra på lika fort framöver också - innan vi vet ordet av det har vi varit gifta i 40 år....;)
Det gäller att ta vara på varje ögonblick och minnas kärleken, sätta den i främsta rummet.
Det känns det som om ni absolut gör, det är så mkt kärlek i den här bloggen. Både utifrån perspektivet av att vara förälder och även som äkta hälft. Fantastiskt!
Ha en härlig sommar!
Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.