naw..de barna de barna... känns i hjärtat att läsa..

Storebror vill etablera sig mer som individ. Lillebror må vara väldigt snäll och mena allt gott i världen men storebror vill ja, bestämma.

åh, fina brorsor. Det ÄR tufft att vara lillebror.

Han har ju rätt-Abbe alltså. Det måste väl vara en typ av följa John även om inte John är med på det helt.

Men gulle =) Ibland är det inte lätt att vara varken lille - eller storebror

Jag mins som Storasyster. Jag ville vara i fred.
Min syster ville leka. Men jag visst hade vi mycket kul tillsamans. Det var bara det att när jag kom hem från skolan och var trött ville jag ta det lungt.

Annelie

Sådär sa min farsa och styvmor hela tiden, "snälla, du kan väl leka en liten stund?", vilket gjorde mig skitarg. Kändes som att jag skulle offra mig hela tiden och leka konstant med min lillsyrra även om jag inte ville.

Småsykon associeras med negativa saker när föräldrar gör så HELA tiden.

Nu påstår inte jag att NI GÖR det, ville bara påpeka det. Ibland måste man ju offra sig, men tänk bara på att inte säga så hela tiden. Även småsyskon får offra sig ibland och inte vara på de större hela tiden.

Haha! Stackars "john" som följdes vare sig han ville eller inte. :-)

Hej,
Tänk vad en och samma situation kan UPPLEVAS olika av inblandade parter! Abbe tyckte ju och trodde verkligen på att de lekte och den inre känslan hos honom är ju värd allt!
"Massmis med"
Hannas pappa, Niklas

Som storasyrra håller jag med Mad. Det var det värsta jag visste när mamma hela tiden, tyckte jag, tog syrrans parti: "Hon kan väl få vara med, hon tröttnar ju snart." På så sätt visade ju vår mor att det var jag som var dum som ville vara i fred (det är 11 år mellan mig och min syster) och syrran som alltid hade rätt som ville vara med.

Lovade mig själv att om jag någonsin skulle få barn, vilket jag aldrig fick, så skulle jag aldrig säga så! Vilket jag ju kan fortsätta inbilla mig att jag aldrig skulle ha gjort... ;)

Som storebror till en bror som är endast 2 år yngre så känner jag igen din äldre sons vardag extremt väl :)

Jag kom ihåg när jag skulle umgås med vänner och lillebror på initiativ av mina föräldrar såklart skulle vara med! Plågsamt då, men det ska också sägas att idag när vi är 26 & 24 så har vi en väldigt bra relation med varandra, vilket jag vill påstå är till stor del tack vare våra föräldrar som alltid har sett till att vi har hållit tätt.

Vämligen,
Fredrik Näs (@FredrikNas)

Igenkänning på flera plan, både från egen lillasyrratid och från egna barnen. -Men låt dom vara med en stund, dom tröttnar snart..
Det är inte lätt vare sig för syskon eller föräldrar när vardagsmönstret bryts och barnen blir större och mer självständiga. Kanske Abbe-pappan kan va John nästa gång brorsan inte vill... ;o)

Jag har också en lillebror som är två år yngre. Som jag alltid hängde ihop med. Som föräldrarna tog för givet att jag alltid ville leka med. Både på gott och ont.

Nu har jag två pojkar, 5 och 7 år som dina, och jag reagerar precis som du - trots att jag är äldst själv och vet att man inte alltid vill leka med de yngre :).