Precis, fast jag tänkte på det från motsatta hållet. 49 procent har litet förtroende. Det måste eller borde vara mer tänkte jag ;)
De på FK centralt verkar vara övertygade om att NU kan det inte bli sämre. Det kan det visst det. Och de har sagt det förut, att bara saker får sätta sig, folk vänjer sig. Aaaallllt ordnar sig. Försäkringskassan får lyfta sig mer i kragen än att bara hoppas.

Jag tillhör INTE en ur de 16 % av befolkningen... efter att ha blivit ifrågasatt i rätt många år...av okänsliga handläggare för en statlig myndighet som jag en gång i tiden kände som en vän och garant för trygghet!

Det där stället skulle nog behöva skrotas helt, att vända det jätteskeppet är ju ett så ohemult stort jobb att jag inte tror att det går. Eländet sitter i väggarna.
Riv ner och bygg nytt. Tycker jag.

Det är nog de som lyckats klara sig utan att behöva ha med FK att göra som fortfarande säger att de har förtroende...

Hej,
Då måste jag vara undantaget som bekräftar regeln..."nulla regula sine exceptione" heter det ju...
Jag har i snart tre år /först VAB under två år när Hanna levde och därefter sjukskrivning efter hennes död...FK har visat stor förståelse i princip hela tiden vilket har varit en förutsättning för att jag ska kunna ha fungerat...men jag vet ju hur många andra har stött på patrull alldeles för många ggr, vilket är helt obegripligt och oerhört tragiskt...
Men, kanske har man tvingats inse (håller på att)att människor är individuella, unika, som alla kräver olika måttstockar - inte EN och samma mall...
Kram
Hannas pappa, Niklas

Jag tror det kan vara så att de 16% inte har haft med öfrsäkringskassan att göra alls och därför inte vet hur dåliga de är..

man kan ju undra varför det är då få. men när jag tänker till mig själv så är det inte så konstigt. Jag är själv ett hjärtebarn, eller jag vet inte om man får kallas barn längre när man uppnått en ålder av 19 år. Men i alla fall så vägrar försäkringskassan ge mig en livförsäkring pga mitt hjärtfel. Man kan ju undra varför eftersom jag är friskförklarad, enda skillnaden är att jag har ett ärr på magen. Pga av jag inte har någon livförsäkring fick jag inte göra det jag drömt om sen jag var 15 år gammal, nämligen Lumpen...

Jag har också goda erfarenheter från f-kassan men jag är grymt överraskad över att landstinget och sjukvården har okej betyg. jag har typ 0 förtroende för landstinget och kan inte förstå varför de finns. parasiternas parasiter. och sjukvården är jag mest rädd för. verkar vara en enda väntan på besked, feldiagnoser, barfotaläkare från Norge och framförallt omänskligt. Varför ska man vänta 2 månader för ett rtg besked? exempelvis. det går väl blixtsnabbt att läsa en rtg-plåt.

Eh, jag är en av de 16 procenten, och jag har a) jobbat på FK och b) har erfarenhet som "kund" efter år av olika sjukskrivningsgrader, LSS-placering och nu slutligen sjukersättning.
Handläggare har varit allt från trevliga till skrämmande aningslösa utan nån som helst koll på nånting. Har du läst papperena nånting sa jag till en som medgav att hon hade ju inte det dårå. När det blir fel rent juridiskt ås har man viftat lite sådär att jamen det är ju inte så allvarligt. Ehum.
Då gjorde jag en jo-anmälan.

Made: försäkringskassan beviljar inga sak- eller livförsäkringar men du får gärna förklara mer.

Jag blir så ledsen varje gång jag läser om all denna kritik till försäkringskassan. Vet ni varför? För att jag jobbar där. Jag MÅSTE jobba där. I och för sig tar jag inte obekväma beslut som att neka sjukersättning, men jag jobbar med aktivitetsstöd som det är sjuuukt många som har nu när arbetslösheten är så hög. Vi får ta skit varje dag, vi vill ju kunna betala ut pengar till alla i tid. Vi vill inte skicka avslag. Vi vill göra alla glad. Men vi hinner inte, Vi får inte och vi kan inte. Tråkigt nog är det väldigt få som tänker hur det är för oss som jobbar på försäkringskassan. Det är inte alltid så roligt när inte ens vi har förtroende för våran ledning.

FK är sämst, det är bara att konstatera. Av alla de offentliga institutioner/myndigheter man har att göra me som förälder till barn med särskilda behov så är de toksist. Landsting, HAB, Kommun, mfl, är inte bra någon av dem men ändå är FK klart sämst. Att de anställda också tycker det förändrar inte saken. Såklart möter man en och annan även på FK som vet varför de är på jobbet, men det är undantag. Just det är min tes generellt kring svenska myndighetsperoner, de vet faktiskt inte alls varför de går till jobbet, vad de förväntas uträtta och vem de förväntas vara till för. Det måste förändras.

Kenneth