Storebror ville ha disco. Han ville bjuda arton vänner, inklusive sig själv och Abbe. Vi förslog att vi skulle hyra den lokala fritidsgården, men han ville absolut inte ha ett "bortakalas" sa han. Han ville vara hemma. Och han ville ha det på kvällen.

Sjutton åttaåringar plus en Abbe? Hmm. Men okej. Om inte Mohammed kan komma till berget får berget komma till Mohammed. Alla möbler längs väggarna, lite lånat discoljus från fritidsgården, en playlist i Spotify, upp med volymen på pappas stereo, chips, ostbågar, godis och dricka och simsalabim – disco hemma.

De var så fina. Killarna med uppåtvaxade luggar, sprayfärg i håret och scarves runt halsen. Någon hade en glittrig paljetthandske på ena handen, precis som "the king of pop", någon hade väst och någon annan hade slips. Flickorna i fina klänningar, paljetter här och glitter där, de hade fixat håret, satt läppglans på läpparna några hade till och med lite smink på ögonen. Abbe valde att komma till discot utklädd till Super Mario.

Alla fick självlysande armband. Tjejerna tog på dem eller byggde om till halsband och killarna tyckte att de var bättre som lasersvärd. Åtminstone till en början. Det dansades, åts pizzabitar, snacks och godis och lektes danslekar – limbo och dansstop. Vi skippade tårta och bordssittning och istället fick storebror blåsa ut åtta ljus nedstuckna i chokladbollar medan kompisarna hurrade och sjöng sittande i en ring på dansgolvet.

Klockan åtta på fredag kväll stängde discot och fredagsmysklara föräldrar hämtade sina små discoprinsar och partyprinsessor efter två och en halvtimmes konstant röj. Jag tror de hade kul, storebror verkade nöjd och jag var trött.