En bra förebild är inte perfekt, utan gör fel ibland. Men en bra förebild visar att man tar ansvar för sina misstag och ber om ursäkt. /seaske

Been there, done that.
Hemsk-känslan går över. Barnen förstår ändå, någonstans... Men fyyy för den känslan. Man vill ta livet av sin förälder-roll.

Nä fy, då känns det inte rätt!
Du behöver en *kram* Det fina med att göra ngt dumt är att be om förlåtelse, och få en kram!

Åh, du är inte mer än människa! :)
Så bra att det inte känns så bra efteråt. Tänk om du hade varit helt nöjd med ditt agerande och inte hade haft nån "ångerkänsla". Då hade pojkarna mått skitdåligt....
Detta går över snabbare för dem än för dej.
Kram!
/Cata

Då är det tur att man kan förklara, be om förlåtelse och programmera tillbaks kanalerna igen.

(Alltså, hur gör man för att ta bort dem??)

Vi är inte perfekta.
Inte någon av oss.
På något sätt.
Varken som föräldrar, äkta makar eller som människor i största allmänhet.
Men när vi mår dåligt av hur vi har betett oss så kan vi be om ursäkt.
Då lättar det.
För alla.

Ingen är perfekt, jag hoppas att du inte lägger det oket på dig själv. Vi gör alla sådana där hemska misstag som föräldrar. Det som gör en skillnad är att man ber om ursäkt. Förklarar varför man gjorde det man gjorde. Visar att även föräldrar är människor med sina misstag. Det är den allra bästa skolan. Klart du inte är stolt över dig själv. Det är bara att ta nya tag och gå vidare. Kram!

Jag kanske inte fattar det här jag har inga barn, men var det så fruktansvärt hemskt gjort? Det här kan man ju ångra och ändra och ställa tillbaka när man förklarat vart man vill komma...

Så jäkla skönt att också du, som jag tycker har så många kloka tankar, också agerar lite överilat ibland :-). Då finns det kanske hopp för mig också, haha!

Ibland är det svårt att veta vad man ska göra, när inget "biter" på de små "huliganerna" :). Tur att kärleken övervinner det mesta och att du vet att de älskar dig över allt annat och att de vet att du gör det samma. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Då ska jag plocka fram sonens favoritbok som INTE blev kvällssaga idag pga allt bråk. Ett val jag ångrat hela kvällen sedan han somnade....

@Anonym Näe, det kanske inte är så fruktansvärt hemskt gjort egentligen. Och som du säger, det går ju att återställa. Men man känner sig alltid som en misslyckad förälder när man tappar tålamodet. Du kommer att fatta det, jag lovar. ;)

Men jag snusade på dem båda två och viskade förlåt i deras öron i går kväll. Vi är vänner igen.

Nä, så får man kanske inte göra men med lite glass och en hyrfilm är allt förlåtet! :)

Jag ansluter mig till anonym, har inte heller några barn men syskonbarn som kan bete sig som terrorister ibland. När sjunde dvd-skivan på två veckor var sabbad av diverse krångel - och två därför att syskon A inte ville att syskon B skulle ha den. Ja, då blev det inga dvd på ett tag. Någonstans måste det vara tillåtet för föräldrar att tappa tålamodet.

Det största beviset på att man faktiskt är en bra pappa eller mamma är om man hela tiden reflekterar över sina handlingar, sina beslut och sin roll som förälder.

Om du slutar få skuldkänslor eller om du är helt övertygad om att du är världens bästa förälder och att du i egenskap av mamma eller pappa alltid har och gör rätt. Då är du ute på hal is.

Hej!

Jag har varit inne på din fina blogg och ville lämna ett livstecken. Välkommen in på min blogg om du vill - där kan du läsa och ställa frågor om barn.

Hälsar barnläkare Hans

http://www.lyckligabarn.wordpress.com

Glad Påsk!

Dom överlever...