Igår kväll var det fotbollsträning för storebror som vanligt. Nåja, inte alls som vanligt egentligen. Igår var det nämligen disco efteråt. Killarnas lag hade träning ihop med tjejernas lag i samma ålder från samma klubb. Tränarna satte ihop mixade lag med namn som Barcelona, Manchester United och så vidare och spelade en liten mini-cup. Storebror hamnade i Chelsea. Det kunde inte ha blivit bättre sa han, eftersom det är hans favoritlag. Ledarna hade klätt ut sig till tjejer, med peruker, smink och stoppade BHs och allt var tokigt och roligt.

Efter träningen, minicupen och duschen bytte de om till små discokungar med frisyrgele i luggen och samlades i klubbhuset för att möta alla de finklädda partytjejerna. Det blev prisutdelning och godisklubbor till Barcelona som vann cupen och sedan drog discot igång med dansstop och allt annat som hör till. Korv med bröd, popcorn, dricka och godis. Som det ska vara.

När jag skulle hämta storebror och hans kompis åkte jag upp till klubbhuset en halvtimme tidigare för att smygtitta på dem när de dansade, men när jag kom dit möttes jag av en tom lokal och tränarna som med mascara runt ögonen sanerade rummet från popcorn och dricka. Alla barnen var ute på fotbollsplanen. Okej, är det disco på fotbollsklubben så är det.

Jag såg storebror på avstånd gående över planen tillsammans med en tjej. Vad kul att de lärt känna varandra tänkte jag eftersom det var första gången många av dem träffats. När storebror fick syn på mig såg han lite förlägen ut och kom springande och sa: "Pappa, jag brottas med en tjej som heter X". "Va, brottas ni?!" frågade jag och storebror ropade "JA" i farten medan han försvann över planen och jagade flickan i fråga. Brottas. Jodå, jag vet nog vad det betyder.

Det var en glad men aningen vimmelkantig liten åttaåring jag hade med mig hem i bilen. Så fin. Och så vimmelkantig. På det där härliga sättet.