När jag var där för kanske 15 år sedan lagade vi vildsvin i folie! Det där med foliet stör jag mej fortfarande lite på...!

Om det inte finns en uppsjö av forntidsbyar i trakterna kring Falköping så måste det vara Ekehagen jag besökte med skolan för snart tjugo år sedan. Någon folie minns jag inte, däremot flintaspetsarna som vi gjorde pilar av, och läderpungen att samla mynt i. Då jag växte upp i Jönköping var det för mig precis som för Storebror den första lite längre skolresan. Oh, minnen...

Man blir alldeles varm av texten.

Åh, minns fortfarande flintaspetsarna vi gjorde när jag var på Ekehagen för cirka tjugo år sen. Men mest för att jag sprang ut och lekte att jag sköt pil så fort jag kom hem och spetsen lossnade och försvann i högt gräs. FÖRTVIVLAN.

Resten har jag glömt. Men pilspetsen! Den kommer jag ihåg.

Abbepappan...Det finns inte mycket som går upp mot att få tid med sina barn; Att stilla bara betrakta hur de fullkomligt bubblar ur sig ord som omhuldas av sant engagemang och iver! Att samtala om dagen och få ta del av deras åsikter - genuina, okonstlade och opåverkade! Magiskt.
Och du...Jag älskar också mina barn "Så mycket så det inte är klokt" för att använda det uttryck som Hanna alltid använde och som för alltid etsats in i våra själar, i våra trasiga hjärtan.
"Massmis med" (ännu ett av hennes fantastiska uttryck)
Niklas

Åh, vi var också där och då köpte jag en sån där liten mungiga för souvenir-slanten. Var mycket lycklig minns jag, precis som storebror. (Jag ville dessutom flytta ut i skogen, frågade mina föräldrar om jag fick, men de sa - inte så oväntat - nej).

Något väldigt fint med att ha barn är att man får återuppleva så många saker genom dem. Tar man sig tid och lyssnar och försöker se världen genom deras ögon får man se, höra och känna saker man annars aldrig skulle få uppleva igen.

Ekehagens forntidsby minns jag fortfarande trots att det var 15 år sedan jag var där (också på en skolresa). Minns brödet vi gjorde och de olika fällorna. Ett minne för livet!

Åh. Där var vi med skolan när jag gick i trean :)

Wow - vilken skolresa han har haft... Underbart.

Hoppas ni går på Kungahälladagarna på Bohus fästning. Då får du också chans att göra din egna skinnpung att förvara pengar i. Medeltidsdagarna är fulla av äventyr, trollkarlar och gycklare för både stora som små barn. Har besökt stället 2 år och fullkomligt älskar all underhållning där.

En sådan pil och en sådan skinnpung kom min äldsta son hem med för ett par år sedan. Och fruktsoppan minns jag att de berättade om. Och lukten av rök fick jag nog aldrig ur ryggsäcken. Underbart, jag blir alldeles varm i hjärtat.

Jag var också i Fornbyn på klassresa för ungefär 20 år sedan. Jag minns ännu doften av brödet och glädjen i att upptäcka saker själv. Det är ett fantastiskt ställe och jag blir så glad av att läsa att det fortfarande sprider glädje och kunskap till barn! Jag håller även med om att medeltidsveckan nog vore något för er, jag tror att grabbarna skulle älska det!
//AnnaM

Jaha, nu gråter jag.

Åh, vad glad jag blev av att läsa det här. Dit gick min första skolresa också, och hemma hos mamma och pappa ligger fortfarande pilen gjord av flinta.
Kan inte heller låta bli att hålla med föregående talare om medeltidsdagarna på Bohus fästning. Både Abbe och storebror skulle älska det. Det brukar vara en helg i Augusti.

Åååh, jag har också varit där med skolan och fruktsoppan kommer jag ihåg än ;) och hyddorna man fick gå in i. Pilspetsen och skinn/läderpungen ligger kvar hemma hos mamma och pappa. Undrar hur många barn som gjort sin första skolresa dit? Helt underbart inlägg och jag kommer ihåg att jag gjorde detsamma som Storebror gjorde för dig, min mamma fick lyssna och lyssna och lyssna lite till...

Oj, nostalgi! En sån läderpåse och pil har jag med, och jag har gjort exakt det han berätta om, med fällor och kokgrop! Efteråt köpte jag ett halsband med en benbit på! Detta var min första skolresa för 14 år sedan! Härliga minnen!

Åh! det är ju detta som är livet. Att lyssna på barnens upplevelser och berättelser, deras glittrande ögon av äventyr utan mor och far. Alldeles på egen hand. Det är ju sånt, långt bort från DHL´s tråkiga världssyn och inskränkta grannars avundsjuka, som verkligen betyder något i denna världen. Härligt att läsa! Tack för att du delar med dig.

Hade egentligen tänkt att skriva något först när jag kommit igenom hela bloggen, trots att jag varit väldigt sugen på att göra det många gånger ;) Din blogg berör verkligen på djupet och du skriver så fantastiskt bra! Jag har läst hela bloggen som en bok, en väldigt spännande och intressant sådan. Jag läser till sjuksköterska och har ett år kvar. Nu i sommar jobbar jag på ett sjukhus, på en akutmottagning, och jag måste säga att det är väldigt lärorikt att få läsa dina iakttagelser om hur det är att vara patient, eller snarare anhörig till en patient.

Men varför skrev jag just nu då? Jo, för att jag läste om Ekehagens forntidsby. Jag var själv där på skolresa någon gång på låg/mellanstadiet. Och gjorde precis de grejerna som storebror fått göra. Vi lagade laxen precis likadant, vi täljde pilarna och gjorde läderväskorna. Och detta måste ha varit för 10-12 år sedan ;) Det var en väldigt spännande klassresa som jag minns fortfarande! Hoppas sotrebror får minnas det lika bra som jag! :)