Skolavslutning.

22:55

Det var helt traditionsenligt på många sätt. Idas sommarvisa, de stolta men falska blockflöjtstonerna, de nervösa små barnen som sjöng fint och fel, de övertända unga som vill prova hur det låter om man ropar rakt in i mikrofonen, vi föräldrar med våra kameror, de fina talen till de barn som lämnar skolan för att börja i högstadiet. Och så jordgubbarna.

Jag gråter till allt det där andra också, jag är rätt hopplös på det sättet. Stoltheten hos barnen när de spelar och sjunger för oss föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar efter att övat hela terminen är så fin. Hur illa tonerna än skär sig och hur mycket de än glömmer texten. Men jordgubbarna, de är värst. Och i år var det Abbes tur.

De barn som slutar förskolan för att flytta till andra sidan staketet och in i skolbyggnaden avtackas traditionsenligt med en liten jordgubbsplanta att plantera och vårda som minne från dagis. De får kramar av fröknarna och en fin vers, både uppläst och på ett kort att spara. Och jag lovar, inte ett öga är torrt.

Jag önskar dig inte guld mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv.
Och stå för det du sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg.
Men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikliga mått.
Och vänner att lita på.

(Jag blev nyfiken på vem som skrivit den där versen, Googlade och fick två olika svar – Erik Lindorm eller Peter Lemarc. Undrar vem?)
UPDATE: Det visar sig vara en kvinna som heter Inger Thörnqvist. Läs mer i nästa inlägg.

Sist men inte minst, ett tal från rektorn följt av "Den blomstertid nu kommer" (ja – en psalm) och sedan kungör de små konferencier-flickorna att nu är det sommarlov och tårtkalas och alla barnen rusar jublande mot långbordet med alla tårtorna.

Som det ska vara.






9 kommentarer

  1. Så fint. Mitt öga är inte heller torrt.

    SvaraRadera
  2. Vilken ljuvlig skolavslutning, rena sörgårdsidyllen.
    Den versen ska jag dela med till flera.
    Förstår att du blir alldeles tårögd - jag med.
    Önskar Abbe o Storebror ett härligt sommarlov!

    SvaraRadera
  3. Härliga bilder :) blev nyfiken på dikten och som jag förstår det (vilket naturligtvis kan vara fel)Jag tror att skrev Lindorm den men Lemarc använder den i en låt som eventuellt heter "önskan". Baserar det även på att Lindorm är född på 1800-talet och då borde varit först med texten :P

    SvaraRadera
  4. Helt ljuvligt. och så härligt för att dina söner går på en skola som förstår att vårda livsövergångar.

    SvaraRadera
  5. Åh så fint..jag länkar till dig från min blogg, hoppas oki?
    Hälsningar Maja

    http://rundvandring.blogspot.com

    SvaraRadera
  6. "Som det SKA vara"...Precis. Jag fick också tårar i ögonen, tårar som ständigt fylls på när "stora" mänskliga ögonblick blir aktuella (såsom skolavslutningar). Det är då påtagligheten i avsaknaden av min dotter blir som..värst...
    HON får inte uppleva skolavslutningar. Jo, EN, några dagar efter hennes sista födelsedag, hennes sjunde, kunde hon mot förmodan vara med.
    Ont, så ont...
    "Massmis med"
    Hannas pappa

    SvaraRadera
  7. Har kollat med Hr LeMarc (är fb-vän med honom) och han har inte skrivit den.
    Så här svarar han på min fråga om han är "skyldig" till texten: "Jag är INTE skyldig. Det där har blivit en sådan där nätskröna. När något en gång stått på nätet är det en evig sanning."

    SvaraRadera
  8. Hej Abbepappan! Kvinnan som har skrivit den fina dikten heter Inger Thörnqvist. Hon kommer från ett litet samhälle som heter Landeryd. Det ligger mellan Värnamo och Halmstad. Hon skrev den till sin son när han tog sin läkarexamen.Hon blev glad när jag berättade att den hade berört dig och säkert många andra.Mvh en annan Landerydkvinna

    SvaraRadera
  9. Hej Abbe vilken stor kille du har blivit. Tänk att du börjar skolan till hösten. Jag vill önska dej och din familj en härliog sommar.

    Annelie i kalmar

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.