Är det inte det där oplanerade som är halva grejen med att vara ledig? Att kunna få ett ryck och göra något spontant. Eller att hastigt och lustigt ändra på de små planer man trots allt hade gjort. Är det inte just det som skiljer semestern från vardagen, då det finns så mycket som gör spontaniteten omöjlig?

Vi var hos våra vänner på Käringön förra helgen. På färjan hem var storebror ledsen, han ville så gärna vara kvar några dagar till. De hade så kul, han och tjejerna i våra kompisars familj. Det kom ett SMS från ön att han gärna fick stanna några dagar till om han ville och efter lite messande fram och tillbaka stod vi plötsligt och packade om våra väskor på båten. Storebror åkte med vändande färja tillbaks till ett eget äventyr med några underbara sommardagar hos sin gudfar och hans familj på Käringön. Abbe fick vi muta lite, men det löste sig.

I onsdags var det dags att hämta hem storebror igen. Men vädret var så fint och andra vänner dök upp så vi blev kvar över natten. Jag fick gå till affären och köpa en tandborste bara.

Ja ni fattar. Det är så skönt det där. Att bara kunna ändra planerna när andan faller på. Inga dagistider, skola, jobb och annat som styr allt man gör. Är det inte själva definitionen av semester på något sätt?

Och nu sitter killarna och jag på tåget till Stockholm helt plötsligt. Mer om det senare.