Det är sent och jag är trött men får inte sova riktigt än för jag jobbar, det kanske förklarar varför jag blir tårögd, eller så är det helt enkelt för att Abbe är så himla, himla fin.

Å, fina unge alltså.

Fina Abbe som kan berätta så bra själv. Det visar på ert förhållningssätt för allt Abve går igenom. Ni har gjort det bra!

Heja Abbe helt enkelt! Vilken kille!

Det är så bra, och så fint. Jag blir alldeles gråtig såhär på morgonen.

Puss på dig goa Abbe! Man kan inte skydda sig och sina barn helt från omvärlden men man kan förhålla sig till den på ett bra sätt och det gör han verkligen. Stor kram till hela familjen från Abbes gudmor!

Jag tror att ni har gjort det enkelt för honom.

Det är inte så konstigt att Abbe är så trygg. Han har ju så fantastiska föräldrar och en enastående storebror.

Abbes Farmor o. Farfar

Så skönt att han tar det med ro.
Jag jobbar som vikarie på olika förskolor och får också ofta frågan om jag pratar svenska, men inte för att jag har opererat mig, utan för att jag är halläning i bohuslän ;)

Han är så fin. Abbe! Jag hör själv en del av det nasala hos min son Isak med 22q11 så det hela är lite närmare hem. Underbart att han är så trygg i sig själv.

Ja, naturligtvis handlar det om trygghet och om något "naturligt". Abbe känner ju inte till någon annan "verklighet". Apropå barns frågor och nyfikenhet: Inför Hannas skolstart aug 2008 (hennes enda men fantastiska skolår!) valde Kicki och jag att gå ut med information till klasskompisar och föräldrar om att det skulle börja en flicka i klassen som saknade hår och behandlades för cancer. Vi tänkte att detta skulle underlätta för deras reaktioner (vilket vi har fått mycket cred för att vi gjorde). När barnen samlades för första gången hade Hanna peruken på - en väldigt sällsynt syn. Medan barnen satt i ringen och gick igenom namnlekar och allmän info började Hanna plötsligt klia sig i huvudet så att håret lossnade! Att barns ögon kan bli...STORA...vet vi nu. Men Hanna fortsatte obekymrat sitt deltagande och gjorde ingen som helst notis till övriga barns enorma förvåning. Trygghet. Om två veckor ska Hannas lillasyster börja nollan i samma skola. Tankarna är...många......
kram
Niklas

Så fint!!

Han är underbar! Heja abbe!
Jag tror att han har lätt att prata om det för att ni har pratat mkt med honom om det! Han har en fantastisk familj!

Hej!
Väldigt fin reflektion. Jobbar som lärare och märker att om vi tillåter olikheter, lär dem rätt tänkt och betonar detta så har barn enorm tolerans för varandras olikheter.Jag är imponerad av hur mycket tolerans barn har för varandra om man lär dem hur och varför. Abbe är trygg i sig och berättade förtroendefullt och förklarade. Vi som vuxna har ett helt annat normalitetsbegrepp och flickan skulle efter en liten stund betraktat Abbe som det han är ett barn! :) Kram

Finaste Abbe!
Genomgår ngt liknande (inte alls lika mycket), min son har opererats för skelögdhet (och kommer behöva opereras igen) och hans måste ha lapp. Barn tittar och frågar, jag svarar att han har opererat ögonen men att det inte gör ont. Värst är när han inte har lapp och de frågar vad det är för fel på ögonen. Men ännu värre är vuxna som säger: titta inte. Hur ska barn lära sig acceptera olikheter om de inte får fråga?

Idag är det du som får lite länkkärlek:

http://lillaj.blogspot.com/2011/08/lankkarlek-heja-abbe.html

Farmor och Farfar satte huvudet på spiken!
Finaste Abbe med familj.

Kikar in till dig då och då. Mejlade med dig en sväng tidigare, då jag har en son som pratar ganska exakt så som Abbe gjorde/gör. Jag var orolig för undersökningar och du lugnade mig lite.

Undersökningarna är gjorda, och det finns inte ett enda fysiskt fel på min son. Han har alla förutsättningar för att prata "normalt".

SÅ vi kämpar på... Och precis som för Abbe så är det många frågor. De flesta barn säger att han prata engelska, eller frågar vilket språk han pratar. Och det gör lika ont i mig varje gång.

Vilken modig liten kille han är, som står upp för sig själv på det viset.

Underbar kille Abbe som har en väldigt stor trygghet i sig själv. Han kommer att gå långt den killen.

Fina fina Abbe - och som så många redan sagt: Jag tror såå mycket ligger i den trygghet han får från dig och din fru och sin storebror...

Fina, fina och så väldigt kloka Abbe. Åh man vill ju bara ge honom en stor kram på direkten!

Fina Abbe!

Åhh vad han är fin eran Abbe så stark och duktig =)

Fina Abbe! Så bra svarat och så mysigt!

Känner igen det där. Har två killar med varsitt cochlea implantat. Och andra barn de tittar och frågar vad det är för något som de har på huvudet. Det skär i hjärtat varje gång att det är så tydligt att mina barn är annorlunda fast att jag själv nästan aldrig tänker på det. Ser fram emot den dagen då mina killar är lite större och kan svara för sig själva. Fast å andra sidan är det skönt nu att de fortfarande är så små och så omedvetna.
Heja abbe!!

Hej!
Det jag tänker är, att kanske är det så att när barn ställer den typen av frågor så är det inte alltid en värdering, utan mer ett konstaterande. jag tror att det ligger genetisk i oss att notera det som är avvikande. att det har haft/har ett överlevnadsvärde. och när något avviker vill vi veta varför, för att kunna göra en bedömning. Så försöker jag i alla fall själv tänka när andra tittar på, eller kommenterar mig eller mina barn!
Malena

Ah vilken underbar liten Abbe, och det har han tack vara sina foraldrar! Kul att folja er blogg! Skot om er! towe.

gött!

gött!