Plus och minus.
22:17
Ja ni förstår ju av mitt förra inlägg att det har varit några väldigt sorgliga dagar som dessutom föregicks av en mycket slitsam vecka då vi var tvungna att reda i en massa, innan vi chockade våra vänner och kollegor med det dystra beskedet igår.
Som grädde på moset har storebror varit hemma nästan hela veckan med hög feber, hosta och ont i halsen som inte vill ge med sig. Så mormor och morfar har fått rycka in igen. När jag kom hem från jobbet igår efter de här båda dagarna från helvetet var Abbe lika varm som brorsan, hostade lika mycket och hade lika ont i halsen. Kändes rätt orättvist på något vis.
Jag längtade enormt att få komma ut på min MTB i skogen och cykla skiten ur mig. Finns inget bättre sätt att skingra tankarna. Och dessutom få frisk luft, motion och hela kroppen täckt av lera samtidigt. Nu hör det till saken att det ena bromshandtaget varit trasigt och cykeln har varit på verkstad. Jag fixar inte de där oljefyllda hydraulmanickerna själv, men SportSpec hade lovat att den skulle bli klar till helgen.
På fredag eftermiddag ringde mekanikern och sa att han fått fel grejer från leverantören och alltså inte hade reservdelen till min cykel, men han bad att få återkomma om en stund. Han skulle bara kolla en sak. Jag blev väldigt besviken.
Efter en halvtimme ringde han igen och sa att han fixat det. "Jag hade ett par gamla handtag liggande, det är mina privata, men jag satte på det ena på din hoj så du kan köra i helgen. Så fixar vi det sen." Jag blev så vansinnigt glad och imponerad över det han gjort. När jag berättade att jag verkligen kände ett enormt behov att få komma ut och cykla i helgen gav han mig en förstående blick och sa: "Jag misstänkte det".
12 kommentarer
En "enduro tur på cykel" genererar motivation och energi! En enastående strategi för att ge utlopp för sina inneboende känslor, att helt enkelt få sörja...tro mig: Jag vet...
SvaraRaderaHoppas att febern släpper sitt glödheta grepp om grabbarna,
Kram
Niklas
Bra inlägg ju. Ungefär vad jag mins från ditt twitterflöde.
SvaraRaderaEvery cloud has a silver lining :)
SvaraRaderaTackålov för såna människor, och tänk, man springer på dem överallt.
SvaraRaderaHar följt din blogg länge och sörjer med er Gossar! Så jag ville bara skicka en stor kram och säga att jag fällde en liten tår över detta inlägg. Tänk vilka fina människor det finns!
SvaraRadera/ Pia
Såna kontakter ska man vara rädd om, vilken guldkille!
SvaraRaderaBeklagar att GOSS måste läggas ner, fan vad trist.
Det är när man behöver det som mest som de plötsligt dyker upp, vardagshjältarna. Förstås sker inga mirakel av en handling, men en liten tro på att allt snart blir bättre.
SvaraRaderaHoppas du cyklat skiten ur dej nu.
SÅ skönt med sådana människor. Lite ljus i mörkret.
SvaraRaderaSkönt att det fortfarande finns människor som gör det "lilla extra". Så himla tråkigt att Goss måste läggas ner. Tänker på er....
SvaraRaderaDet är så svårt att förstå att något ganska enkelt, eller väldigt litet, kan få en väldigt väldigt stor betydelse. Människor som ger lite utöver det förväntade är guld värda.
SvaraRadera/ulrika
Det är många gånger som jag fått tårar i ögonen när jag läst din blogg. Men när jag läste detta inlägg så grät jag. Vilken omtanke!
SvaraRaderaSom gammal "reklamare" så kan jag bara beklaga att GOSS lägger ner.
En stor varm kram till dig och till cykelkillen!
Underbart med lite cykling för dig mitt i allt - vilken härlig människa som fixade det för dig. Grymt trist med GOSS och sjuka pojkar. Hoppas att det snart ser ljusare ut igen, friska barn, en trivsam jul och nya projekt/jobb på gång. Du om någon fixar det, det är jag övertygad om!
SvaraRaderaVill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.