Jag är inne i ett kulturellt stim. Igår var jag på premiären av en föreställning som heter "Rampfeber" på Lorensbergsteatern här i Göteborg. En klassisk fars om en klassisk fars kan man säga. En drös kända människor fanns på rollistan – varav Ulla Skoog var den som jag gillade bäst – och en annan drös kända personer satt i salongen.

Och i kväll var jag på Stora Teatern och tittade på Cirkus Cirkörs föreställning "Wear it like a crown". Mycket bra, mycket skickligt och mycket märkligt. Dessutom blev jag helt förälskad i musiken av Rebekka Karijord.

Det var två väldigt olika föreställningar. Väsensskilda. Det fanns en enda liten sak som förenade dem. Dörrar. I "Rampfeber" sprangs det ut och in i sju (tror jag) dörrar – som sig bör i en fars, medan en ensam dörr hade en central roll i "Wear it like a crown".

Men där slutar alla likheter.