Några bilder i datorn tog mig tillbaka till en kväll i somras. Efter att ha snackat om det några gånger gjorde vi slag i saken, min granne och jag. Vi höll på i flera timmar för att få upp det där repet tillräckligt högt. Långt ut på trädet skulle det sitta, så att det hängde ut över sjön. Och högt, högt upp, så att pendeln blev riktigt maffig när man svingar sig ut. Det måste kittla i magen, annars är det ingen idé.

Släpper man precis vid rätt tillfälle får man en lång och hög luftfärd som ilar ända ut i tårna på vem som helst, innan man klyver vattenytan. Det är bra. För det är svårt att hitta något somrigare än en blandning av vattenplask och kiknande barnskrik.