Abbe är en kelgris. Det passar mig fint, för det är jag också. Han är väldigt generös med kärlek och gos och man kan i princip alltid få en kram om man längtar efter en. Men han gillar inte när jag är orakad. Jag får visserligen kramar hela tiden ändå, men alltid följt av "Pappa, du måste raka dig."

Det var dags att läsa för Abbe och natta honom. Mamman hade lagt sig tillrätta bredvid honom ikväll och jag gick in för att ge Abbe en godnattkram och en puss innan de började läsa. Jag var helt nyrakad och Abbe la sin kind mot min, blundade och strök den fram och tillbaka. Så öppnade han ögonen och tittade vädjande sin mamma, lite oroad som att han var rädd att såra henne, och sa: "Mamma. Är det okej ifall pappa ligger hos mig istället?"