I flera dagar har han pratat om det. Han har funderat och laddat, berättat för alla om sina planer. När jag släppte av honom på skolan i morse utrustad med plastpåsar, snören, bubbelplast och allt mellan himmel och jord var spänningen på topp. Abbe och hans kompis möttes i hallen, fullt fokuserade och bådas famnar fulla med material. Det här skulle de göra tillsammans, som så mycket annat. Teamwork.

Några timmar senare skulle de släppa ett rått ägg från brandtrappan sju meter över marken och rakt ner i backen. Ägget skulle inte gå sönder. Det var målet.

Jag önskar att jag hade kunnat vara där. Få höra hur de resonerade, vilka idéer de hade, vilka strategier de jobbade med för att få ägget att falla tryggt till marken utan att krossas. Det hade varit så fint att följa arbetet och se själva elddopet. Men jag har fått rapporter, var så säkra på det.

En papplåda fick en botten av flera lager bubbelplast, som en mjuk madrass. I den låg ägget, för säkerhets skull inrullat i bubbelplast det också. Lådan fick dessutom en fallskärm av plast. Det borde räcka tyckte Abbe och hans kompis.

Ägget överlevde. Mission accomplished.