Ni vet när man har jobbat med något väldigt länge och riktigt mycket och så är det plötsligt dagen då allt ska vara klart. Själva elddopet. Man är nervös och spänd, men framförallt otroligt förväntansfull.

Helgen som gick hade jag en sådan upplevelse. För knappt ett år sedan kom en av våra kunder på byrån och sa "jag har en idé" och så satte arbetet igång med vad som sannolikt kommer att bli ett av Göteborgs och Sveriges största evenemang inom hälsa och idrott med åren – Göteborgsgirot.

Sedan dess har jag jobbat nästan oavbrutet med projektet. Alltifrån att hitta på namnet, rita logotypen, ta fram affischer, annonser, hemsida, nummerlappar, skyltar och banderoller, programblad, sköta Facebook, Twitter och tusen miljoner saker till. Vi har varit involverade i hela utvecklingen av projektet på många plan. Och för en cykelidiot som mig är det inget annat än ett drömuppdrag.

Så i lördags, efter många månaders intensivt arbete och några helt galna veckor på slutet, stod jag äntligen där mitt i folkhavet i mina cykelkläder med ena handen på styret. Det strömmade musik ur ljudanläggningen, solen var precis på väg att tränga igenom molnen och runt mig rörde sig folk i färgglada cykeltröjor långsamt in på löparbanan på Ullevi där starten skulle gå om en knapp halvtimme.

Det blev nästan för mycket för mig. Tröttheten, förväntningarna och lyckan över att allt verkade funka så här långt gjorde att glädjetårar trängde fram under mina cykelbrillor. Jag visste inte riktigt om jag skulle börja gråta eller bara gapskratta rakt ut. Märklig känsla.

Göteborgsgirot består av ett stadslopp på knappt sju mil genom Göteborgs alla tio stadsdelar – på lördagen, MTB-lopp i Delsjöterrängen (37 eller 25 km) och barnlopp inne på Ullevi – på söndagen. Alla med målgång inne på Ullevi.

Eftersom MTB i skogen är det jag helst håller på med så hade jag bestämt mig för att köra MTB-loppet. Men så ville jag inte missa folkfesten längs stadsloppet, så jag anmälde mig till båda. Nu blev det liksom inte riktigt så.

En dryg vecka före loppen vaknade jag en natt med en svullen armbåge och stor smärta. Jag hade fått en mycket besynnerlig infektion och hamnade på akuten med intravenös antibiotika och helgipsad arm. Tack så mycket! Men låt oss göra en lång historia kort. Antibiotikakuren hjälpte och några dagar innan loppet var infektionsvärdena nere på vettig nivå. Jag insåg att skaka på steniga stigar i flera timmar var inte vad min armbåge behövde, men att cykla racercykel på asfalt skulle gå bra. Alltså blev det stadslopp för mig, istället för både det och MTB.

Det var fantastiskt kul! Nu är jag nöjd, men trött.

(som vanligt blir bilderna större och finare om ni klickar på dem)


Cyklister som tar igen sig inne på Ullevi efter sju mil runt Göteborg.
Medaljskörd.

Starten för MTB i Skatås.

Killarna hittar en bra plats att se starten ifrån.

MTB-cyklister före leran.

Målgång.

Tvåan och trean i herrarnas elitklass i MTB svänger in mot Ullevi.

Vinnaren i damernas elitklass i MTB, Åsa Erlandsson, kliver av cykeln några meter före mål och springer med den över mållinjen. :)

Lerigt.

Ola Selmén med band från Amigo på SVT underhöll hela helgen. Här delade han ut medaljer efter genomfört barnlopp. Tidigare hade 70-80 småknattar kört 50 meter trehjulingslopp på löparbanorna. Väldigt fint. Cykelsportens återväxt.

Stolt vinnare.