Jag lovade ju fler ord och fler bilder från Stöten. Men det var våldsamt vad denna veckan gått fort, jobb och annat har gjort att jag inte hunnit. Men den som väntar på något gott osv, här kommer en liten uppdatering.

Jag gillar Stöten. Det är lagom stort för att bjuda på en varierad och rolig åkning, men lagom litet för att kännas familjärt och personligt. Man slipper den där skidindustriella känslan som finns på en del ställen. Man slipper MacDonalds i backen och långa liftköer. Nu har vi varit där så många gånger att det känns helt okej att släppa iväg storebror och Abbe på egen hand tillsammans med deras 14-åriga kusin.

Jag har testat alla anläggningar i Sälen utom Kläppen men återkommer alltid till Stöten. För småskaligheten (eller rättare sagt lagomskaligheten), för närheten till naturen, men framförallt för skidåkningen. Det finns massor av fin åkning för barnen (men hey – vi snackar Sälen – barnens skidmecka på alla anläggningar), men framför allt där finns jäkligt bra backar även för mig som har åkt en del och söker utmaningar som varar längre än 18 sekunder innan jag måste ställa mig i tjugo minuter kö igen.

Nåväl, vi hade en toppenhelg, trots gråväder, ett ymningt snöande (gillas iofs av mig) och diverse små missöden. Jag började med att inte lyckas ta mig upp för en brant backe med bilen utan bogserhjälp av en stor hjullastare. Storebror fipplade med skyddsbyggeln när han och kusinen skulle av en sittlift och lyckades slå av en rejäl bit av framtanden. Den är lagad nu. Och Abbe fick sig en ordentlig lårkaka när han skulle köra på en box i en funpark och fick felskär. Men det är sånt som händer.

Eller som Abbe tjoade i backen hela tiden: YOLO!

PS. Påminner lite om att ni gärna får rösta varje dag.