Jag firar lite. Har tänt en brasa i kaminen och hällt upp ett glas vin, trots att det är en vanlig måndag.

Allt såg bra ut. Efter mätning, vägning, EKG, blodtryck, pox, ultraljud och lite lyssna med stetoskopet fick vi höra meningen vi hoppats på. "Då kallar vi Abbe om ett år igen, eller ett och ett halvt beroende på hur det ser ut med tidsbokningen".

Det var dags för det årliga besöket på hjärtmottagningen idag. Det är någonting som är märkligt med det där, man känner sig både lugn och lätt panikslagen på samma gång. Det fina i att vi känner personalen väl vid det här laget, att vi vet att de är fantastiska. Man är hemtam och trygg. Men så finns oron över beskedet som vi vet ska komma en vacker dag. Något år, vid en av de här årskontrollerna kommer Abbes hjärtaläkare att säga att nu är det dags, nu behöver vi göra ett nytt ingrepp. En ny operation. Så mycket är säkert, att den dagen kommer. Frågan är bara när.

Inte idag i alla fall. Skönt.

Abbe var väldigt duktig. Han kan det här nu, det märks. Han lät sköterskor och läkare göra det de skulle utan någon protest. Så modig, så stark.

Så. Sammanfattningsvis. Blodtrycket i högra kammaren såg fint ut. Det är alltså inte det tryck man mäter med en manschett på armen, utan det tryck som hjärtat pumpar blodet ut i lungorna med. Det inre kretsloppet. Det trycket mäter man med hjälp av ultraljudsundersökningen och det är extra intressant på Abbe eftersom han har en sk conduit, dvs ett donerat kärl och klaffar stället för hans lungartär som var igenvuxen vid födseln.

Klaffarna läcker, cirka två på en fyragradig skala. Dvs funktionen som backventil är inte hundra utan ganska mycket blod som hjärtat pumpar mot lungorna rinner tillbaka in i hjärtat igen. Det låter inget vidare i mina öron, men är helt okej enligt vår kardiolog. Här håller man ett öga på höger hjärthalva så att den inte blir förstorad. Ni vet vad som händer med en muskel som får jobba lite extra på gymmet. Den blir större.

Slutligen håller man ett öga på flödet från hjärtat och ut i de båda lungorna. Eftersom det är lite reservdelar där och dessutom lappat och lagat på den ena förgreningen så finns risk att det kalkar igen och blir trångt åt ena hållet. Det kan gå att lösa med en hjärtkatetrisering, som den Abbe gjorde för fyra år sedan, men även det är ju skönt att slippa. Detta kollar man med hjälp av en undersökning som kallas lungscintigrafi, då man sprutar in en radioaktiv isotop i blodet och tittar på hur den fördelar sig ut i lungorna i en gammakamera. Detta gjordes i höstas och resultaten ser fina ut.

Alltså pustar vi ut idag. Ett år till i alla fall!