Ja just ja. Apropå den lilla fonetikkursen i förra inlägget. Jag skulle ju egentligen berätta en annan sak.

Efter gomoperationen för nästan exakt fem år sedan fick Abbe ett tydligare tal. Innan gick det knappt att förstå alls vad han sa och vi arbetade med tecken som stöd för att han skulle kunna kommunicera hjälpligt. Efter operationen har vi ägnat åtskilliga timmar till träning, både hemma och i skolan och inte minst på ett otal olika besök hos logopeder. Abbe kämpar och tränar och det blir sakta bättre.

Det handlar om luftpuffar för Abbes del. För att få till de där explosiva luftströmmarna som behövs för vissa konsonanter måste man kunna stänga till mellan munhålan och näsan. Där har vi Abbes problem. Det kommer aldrig att bli helt tätt och därför kommer det alltid att läcka lite luft upp i näsan när han ska försöka klämma iväg en konsonant som kräver kraft.

Dessutom handlar det om att programmera om Abbe. Under alla år då det var fysiskt helt omöjligt för honom att göra vissa ljud försökte han naturligtvis få till något som liknade ljuden på sitt eget vis. När han nu kan göra ljuden måste han göra sig av med det gamla, felaktiga sättet. Nu har han kallat storebror för Huno ända sedan han lärde sig prata för sju år sedan. Det sitter i muskelminnet i munnen på honom. Så nu gäller det att hitta ljudet G så att brorsan får heta Hugo istället. (Och du som nu testar dina kunskaper från förra inlägget inser att N inte ens sitter på samma ställe i munnen som G. Det har alltså att göra med att han ersatte med ett ljud han behärskade och som lät hyfsat likt i hans små öron.)

Nu funkar faktiskt de flesta konsonanter ganska bra, trots allt. De två ljud som spökar fortfarande är G och K. De där rackarna där bak alltså. De svåra.

I december har Abbes klass en slags julkalender som fungerar så att alla barnen har fått skriva var sin berättelse och sedan öppnar de en "lucka" varje dag. Det barnet vars berättelse fanns i luckan får läsa sin saga för alla andra i klassen. Ganska mysig idé tycker jag. Det enda krav som fanns på sagan var att den skulle handla om något som hade med julen att göra.

Abbe hittade på en jättefin historia om en gubbe som skulle ha en snögubbe, en pepparkaksgubbe och en tomtegubbe hemma. Men det ville sig inte bättre än att gubben rörde till det lite och satte moroten på pepparkakan, skägget på snögubben och spritsade kristyr på tomten. Snurrigt värre. En finurlig, söt och rolig saga måste jag säga.

Och fullproppad med G och K.

Jag tror ärligt talat att det är i stort sett omöjligt att hitta en saga som innehåller fler svåra konsonanter för Abbe, att läsa upp för sina klasskompisar, än "Sagan om gubben och gubbarna".

Säga vad man vill om den pojken, men feg är han inte.