För lite över en vecka sedan skrev jag en tweet och frågade: "Någon med jättemånga följare som vill hjälpa till att sprida min insamling till barnhjärtforskning?" Tweeten innehöll en länk till insamlingen, och jag tänkte att jag har ju några vänner på Twitter med många följare. Kanske kan jag nå ut till fler med lite hjälp från andra.

Du kanske inte använder Twitter eller har helt koll på hur det funkar, men man kan enkelt säga ungefär så här: Det som jag skriver kan bara läsas av de som valt att följa mig. Har jag inga följare så skriver jag bara till mig själv, har jag tusen följare så är det de tusen personerna som kan läsa de tweet jag skrivit. Om någon av mina följare ser något jag skrivit som de vill sprida vidare kan de göra en retweet, dvs då kan även den personens läsare läsa mitt tweet. Inte så krångligt egentligen.

Som sagt, jag slängde ut min fråga med förhoppning att den kanske skulle nå ut till lite fler med hjälp av några retweets. Det gjorde den. Med besked.

Den spred sig bland folk med många följare och nådde så småningom kändisar som också retweetade, och de har väääldigt många följare. Efter att till exempel Jonas Gardell, Fredrik Virtanen, Annie Lööf, Jan Gradvall, Leif Pagrotsky, Daniel Breitholtz, Peter Sunde, Kristoffer Triumf, Johan Rheborg, Malena Ernman, Richard Herrey, Anna-Karin Hatt och nästan femhundra andra, mer eller mindre kända personer, hade retweetat min vädjan blev jag nyfiken på hur många människor som egentligen hade haft möjligheten att läsa den.

Då, när jag begärde ut statistik från tjänsten TweetReach, hade mitt tweet med länken till min insamling nått inte mindre än 1 020 023 konton. Över en miljon!! Helt fantastiskt.

Nu ska man komma ihåg att alla 1 020 023 kanske inte såg tweeten även om de haft möjlighet att göra det, men ändå. Och sedan har länken fortsatt att sprida sig så nu är det ännu fler. En intressant spaning är att under perioden som den här miljonen konton nåddes av mitt budskap kom det in 25 bidrag. Det är fint tycker jag. Men tänk om alla 1 020 023 hade skänkt bara EN enda krona var. Svindlande tanke.

Det visar visserligen att det är mycket enklare att få folk att dela saker än att öppna plånboken, men jag tänker så här. Man möts av väldigt många budskap och önskemål om att stötta olika välgörande ändamål varje dag. Det är omöjligt att hjälpa alla som ber om hjälp. Man får helt enkelt följa sitt hjärta och jag tror att det ofta handlar om ifall man har en relation till ämnet. Har man någon nära som drabbats av cancer känns det till exempel bra att ge pengar till cancerfonden. Kanske har man rest till ett land där man sett lidande på nära håll och vill stötta Plan. Eller så har man läst en blogg om en liten kille med medfött hjärtfel och känner en närhet till honom. :)

Vad jag försöker få sagt är att det är först när något träffar en i hjärtat, när det känns i magen, som man väljer att bidra med en slant. Att hjälpa till att sprida ett budskap är enklare, det är liksom bara några klick bort. Och oss emellan så tycker jag att det är helt fantastiskt att över en miljon människor nu mötts av budskapet att det finns en insamling till förmån för barnhjärtforskning. Den typen av synliggörande är viktigt, ökar förståelse och kan bära frukt i framtiden.

Det går att SMSa om man vill, telefonnumret står i bannern nedan. Ändra siffran 100 om du vill skänka mer. Eller mindre. Vill du skänka med ett kreditkort klickar du bara på bannern nedan och fyller i dina uppgifter.

Så tusentals tack till alla som hjälpt till att sprida. Ännu fler tack till alla som bidragit med en slant. Vi är snart uppe i 15 000 kronor. Och tänk om vi kunde nå ända till 20 000! Det vore något det.