Okej. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men det här kommer att bli ett långt inlägg, kanske får jag till och med dela upp det i flera. Jag tänkte nämligen berätta historien om byggloven och drömmen om fritidshuset. Den är lång. Och vinglig.

Min fru är uppvuxen på en ö i Göteborgs norra skärgård som heter Björkö. Om man ska vara korrekt så heter ön Bohus-Björkö för att inte förväxlas med andra Björköar i landet, men folk här omkring hoppar över Bohus-biten, man vet vad man snackar om ändå. Varje gång vi är hemma hos killarnas mormor och morfar (som bor kvar på Björkö) börjar Abbemamman längta till havet. Jag har ju lurat ut henne att bo med mig i skogen, så det är fullt förståeligt. Och ärligt talat känner jag precis likadant. Det är något visst med Bohuslän, så jag längtar också till havet. Så är det bara.

För ett antal år sedan började tanken gro om att hitta ett litet fritidshus vid havet, gärna på Björkö såklart. Vi började tråla på Hemnet var och varannan dag och så småningom dök ett hus upp som vi gillade. Vi var där och tittade, bestämde oss, gick in i budgivning och vann den. Hurra, vi hade köpt ett fritidshus. Trodde vi. Men icke. Det visade sig att det var två bröder som sålde ett ärvt ställe. Den ena brodern ville behålla huset och köpa ut den andra, men för att få reda på marknadspriset la de ut det till försäljning och lät oss och tre andra familjer börja drömma, göra kalkyler och så småningom buda mot varandra. När vi väl vunnit budgivningen och de visste hur mycket huset skulle sålts för, drog tillbaka det från försäljning och så köpte ena brorsan ut den andra för halva det beloppet. Snopet.

Det andra huset vi var med och budade på var väl egentligen mer en tomt med ett fint, avskilt läge. Byggnaden som stod där var mer att betrakta som ett skjul än ett hus, men vi började drömma om att "renovera" det till ett litet mysigt sommarkrypin (dvs bygga helt nytt, vägg för vägg). Problemet var att huset var väldigt litet och man fick inte lov att bygga ut det pga av att det låg inom strandskyddsområde. Det fanns ingen väg, ingen el, inget vatten och inget avlopp så det gällde att vara vaksam på att priset inte stack iväg för mycket eftersom det skulle bli en del kostnader kring detta. Det gjorde det. Priset alltså. Vi hoppade av budgivningen när vi tyckte det blev för dyrt.

Det tredje objektet var egentligen också en tomt. Där stod ett hus, men det var i uselt skick och för litet för oss. Men tomten låg fint. Inte så avskilt som det förra, det här låg alldeles i närheten av Björkö hamn, ungefär hundra meter från vattnet, bilväg ända fram och kommunalt vatten och avlopp i området. Vi föll för läget, havsutsikten och närheten till klipporna med salta bad och tång. Men tomten var långsmal och inte så stor, så vi insåg tidigt att det skulle bli svårt att bygga en stor villa på den ytan, så den typen av spekulanter föll liksom bort. Vi vann budgivningen och köpte tomten. Det här var våren 2010. Nu behövdes bara ett bygglov. Bara.

Och det får nog bli nästa inlägg, så det här inte blir för långt.