Så satt vi där igen, arkitekten och jag. Vi hade nu insett att det inte var någon framkomlig väg att förlita oss på att våra grannar skulle säga ja till våra planer.

Jag har alltid varit noga med att försöka se saker ur andras perspektiv. Jag tänker att det är lättare att diskutera om man förstår hur den man samtalar med tänker. Och jag tror att genom att försöka förstå hur motparten tänker så kan man både göra vettiga kompromisser på sin egen ståndpunkt och samtidigt blir det enklare att bemöta de argument den man diskuterar med för fram. Men det bygger förstås på att den man samtalar med tänker på samma sätt. Om motparten inte har något som helst intresse av att förstå min situation så dör liksom diskussionen.

Som nu.

Så där satt vi igen, vår arkitekt och jag. Vi måste göra ett försök att få till ett hus som följer detaljplanen till punkt och pricka, sa jag. Även om vi hela tiden sagt att det är omöjligt. Vi måste göra något som vi får lov att bygga utan att vi behöver fråga grannarna. Vi insåg båda att det inte skulle bli enkelt. Om man tar bort 4,5 meter från alla tomtgränser så blir det en liten trekant kvar på den bredaste delen av tomten. 55 kavadratmeter för att vara exakt. Och är man en familj på fyra personer så blir det lite tight att få plats på den ytan, i synnerhet när den är trekantig. Lösningen blir alltså att bygga på höjden, precis som jag sa till den yngre av Bröderna Bakom.

Det fanns bara ett problem. Detaljplanen tillåter bara hus med en våning. Vi lusläste plan- och bygglagen, pluggade regler och lärde oss allt om hur man beräknar byggnadshöjd och vad som avgör om en inredd vind ska räknas som en våning eller inte. Med all fakta i bagaget satte sig vår arkitekt vid skissbordet. Här gällde det att tänka utanför boxen (eller tänka innanför trekanten kanske man skulle säga) och trolla med ytorna. Vi skulle på 55 trekantiga kvadratmeter få in tre sovrum, badrum, kök och ett rum med så stora sällskapsytor som möjligt. Och någonstans måste ju en trappa in också, så att man kan ta sig upp på vinden.

Resultatet blev överraskande bra. Eftersom ytan är trekantig, blev huset som en tårtbit. Och för att utnyttja ytan på mest effektiva sätt och få ut så mycket volym som möjligt – med utgångspunkt från reglerna – fick taket en vinkel på 45 grader. Kombinationen av det 45-gradiga taket och den trekantiga formen gör att huset blir högre på den breda sidan och mycket lägre på den smala. Jag förstår att det är svårt att se detta i huvudet, men jag återkommer med skisser så småningom så förstår ni. Takets och husets form för liksom tankarna lite åt en uppochnervänd båt. En tillfällighet som nästan ser ut som en tanke, för ett hus i Göteborgs skärgård.

Jag tycker att det blir ett skitfräckt hus. Udda form, men riktigt coolt. Och det lustiga i hela den här historien är att husets form faktiskt helt beror på att grannarna inte är intresserade av några kompromisser. De har helt enkelt tvingat oss att rita ett hus som inte avviker mot detaljplanen på någon punkt. Då blir det trekantigt. Och högt. Tack för det, kära grannar. Det blev bra. Och den här gången kommer ni inte ens få frågan från kommunen om vad ni tycker. Skönt.

Ett par dagar före julafton (2014) postade jag vår fjärde bygglovsansökan.