Det kändes bra att vi fått in vår ansökan till samhällsbyggnadskontoret före jul. Nu visste vi att vi skulle ha vårt bygglov klart innan sommaren. Den här gången finns inga avvikelser från detaljplanen och grannarna behöver därför inte höras överhuvudtaget. Lika bra det eftersom det verkat svårt att hitta någon kompromiss som funkar för alla. Dessutom säger plan- och bygglagen som antogs 2010 att "bygglovsärenden ska handläggas skyndsamt och beslut ska meddelas inom tio veckor från det att den fullständiga ansökningen inkommit till byggnadsnämnden". Då borde vi få besked i början av mars. Bra.

Men nej, just det. Jag har ju glömt presentera vår handläggare slash byggnadsinspektör. Vad ska vi kalla vederbörande tro? Ska vi säga Inspektör Ingalunda? Det gör vi. Andra alliterationer som hade kunnat funka är Inspektör Indolent, Icke, Inte, Inaktiv, Inkompetent med flera, men man vill ju inte vara taskig. Inspektör Ingalunda blir bra.

Om jag skulle berätta alla detaljer om hur många gånger jag försökt ligga på genom åren för att förhöra mig om ifall vår ansökan är komplett, om det är något de undrar eller om något kanske saknas, så skulle det bli ett väldigt långtråkigt och tjatigt inlägg. Man kan sammanfatta det med att jag för det mesta antingen inte fått något svar alls på mina mejl eller också ett autoreply som berättar att Inspektör Ingalunda är ledig, sjuk eller vabbar.

Någon gång emellanåt svarar Inspektör Ingalunda antingen per mejl eller telefon, men allt som oftast får jag liksom ändå inte svar på mina frågor. Okej. Jag är hård nu, men det här är det bestående intrycket av vår – vid det här laget – mångåriga relation. Naturligtvis finns det undantag som bekräftar regeln, men regeln är ändå "autoreply or no reply".

Tiden går och plötsligt har mars redan passerat. Efter mycket trålande på kommunens hemsida dyker äntligen vårt ärende upp i en kallelse till byggnadsnämnden (jag har vid det här laget lärt mig att det är enklare att få reda på det den vägen än att försöka få tag på Inspektör Ingalunda). Veckorna efter mötet mejlar jag och försöker ta reda på hur det gått, men, ja ni vet. Inspektör Ingalunda var sjuk och var därför inte med i mötet och drog vårt ärende men nämner något om en återremiss. Vad då, undrar jag? Vet inget mer eftersom jag var sjuk, svarar Ingalunda.

Nu börjar jag ledsna på hela skiten och tar istället direkt kontakt med byggnadsnämndens ordförande. Jag får då reda på att nämnden skickat tillbaka ärendet till samhällsbyggnadsenheten för att begära in ett utlåtande från en extern konsult angående den arkitektoniska kvalitén på vårt hus. Man undrar ju? Har detta någonsin gjorts tidigare? Det finns ingenting i den aktuella detaljplanen som säger något om utseende på byggnaderna.

Jag försöker få fler svar. Får autosvar eller inget svar.

Så småningom dimper ett mejl ner från chefen (som sedermera får sparken btw) på samhällsbyggnadskontoret med ett utlåtande från en extern konsult. Utlåtandet är positivt. De skriver att projektet ”utnyttjar de förutsättningarna som finns för byggrätten på ett bra sätt”. ”Även materialval och den föreslagna utformningen av fasader och tak passar in i husets miljö och har en tidsenlig karaktär." Bra så.

Den 12 maj får vi brev från kommunen att vårt bygglov beviljats. 20 veckor efter att vi lämnat in vår ansökan. Alltså dubbelt så lång tid som kommunens tidsfrist enligt lagen. Det är inte vettigt.

Men hey. Bygglov!