Nu hade vi vårt bygglov. Äntligen. Efter en fem år lång, ekonomiskt och inte minst psykiskt ansträngande process satt jag äntligen med ett brev i händerna där det stod att kommunen och nämnden godkänt våra ritningar och gett oss lov att bygga vårt hus. Efter alla turer. Efter fyra sökta lov och gud vet hur många ändrade ritningar däremellan, hade vi ett för första gången. Ett bygglov!

Men någon champagne vågade vi inte öppna än, vi skålade lite avvaktande i något enklare bubbel och tittade på varandra med osäker blick. Det kan väl inte vara över än? Vara klart? Kan det det? Grannarna kan ju faktiskt överklaga kommunens beslut till en högre instans – länsstyrelsen i det här fallet. Och med den erfarenhet vi fått under de här fem åren så vore det sannolikt bättre att satsa hela sitt sparkapital på en lottorad än att spela på att Familjen Framför eller Bröderna Bakom skulle missa chansen att sätta en käpp till i fritidshushjulet.

Så hur lång tid skulle vi behöva gå som på nålar den här gången? Det borde inte vara så svårt att ta reda på. Trodde jag. Det visar sig att man har tre veckor på sig att överklaga. Eller fyra. Det beror på.

Överklagandet ska ha kommit in till kommunen senast inom tre veckor från den dag man tagit del av beslutet. Alltså om man blivit delgiven, dvs fått ett brev om beslutet. Om man inte blivit delgiven kan man överklaga ändå, men då gäller fyra veckor från den dag då beslutet offentliggjorts i Post och Inrikes Tidningar (som numera är en sida på internet). Okej. Bara att vänta alltså. Frågan är om grannarna fått brev eller inte?

Men nu får ni hänga med i svängarna, för om ni tyckte denna soppan var kryddig innan så är det inget emot vad den ska bli.

Ett par dagar efter att vi fått vårt brev med besked om bygglov kom ett mejl från den äldre av Bröderna Bakom, alltså han jag hade kontakt med i början, innan hans yngre brorsa tog över. Han hade sett att vi fått vårt bygglov beviljat och ville "beklaga att det varit en krånglig procedur". Han undrade om han kunde ringa mig och prata lite om det. Jag svarade att det kunde han såklart göra.

Ytterligare ett par dagar senare ringde han och vi pratades vid en bra stund. Han lät ångerfull och berättade att han mått dåligt av hela den här processen. Jo tack, tänkte jag, då är vi två! Men hur som helst tyckte jag att det var ett bra samtal och jag sa till honom att det var stort att ringa och berätta hur han kände och att jag inte har något intresse av att gå omkring och vara långsint. Visst, han fiskade lite för att se om vi möjligen tyckte att det nya huset var en sämre lösning lösning än det förra (lägre) och undrade om vi kanske var intresserade av att gå tillbaka till den lösningen. Men jag valde ändå att se hans uppsåt med samtalet som ärligt. Jag förklarade att det inte var aktuellt för vi kände oss nöjda med det hus vi nu fått bygglov för och att det dessutom inte bara hängde på dem utan också att Fru Framför godkände. Han sa att vi inte skulle tvivla på att höra av oss om vi undrade över något. Bra så.

Jag kände mig lättad och tänkte att då kommer i alla fall inte Bröderna Bakom att överklaga. Bara att avvakta vad Familjen Framför hittar på.

Efter ett par veckor har jag ännu inte hört något från kommunen om några överklaganden. Jag mejlar Inspektör Ingalunda och frågar om något inkommit. Jag får reda på att det kommit in frågor från yngre Brodern Bakom. Det är det enda. Ingalunda nämner ingenting om någon korrespondens med Fru Framför. Jag ber Inspektör Ingalunda skicka den yngre Brodern Bakoms frågor så att jag kan läsa.

Det är fem ganska aggressiva frågor om hur kommunen resonerat när de beviljat vårt bygglov och för mig låter det solklart att de planerar att överklaga. Speciellt den femte frågan: "Hur gör man för att överklaga, till vem o hur formulerar man detta korrekt?" Jag vet inte hur ni känner, men jag tycker det lutar ganska mycket åt ett håll.

Jag blir sjukt besviken och ledsen. Jag tyckte att mitt samtal med den äldre Brodern Bakom hade känts genuint och bra, men det här pekar ju i en helt annan riktning. Jag hör av mig till honom och berättar vad jag känner. Han svarar att de inte har några planer på att överklaga. Då mejlar jag hans brors frågor för att visa vad som fått mig att tro att de planerar en överklagan. Han svarar att nu när han läst sin brors frågor förstår han min reaktion och mina farhågor, men vidhåller att han tror på sin bror när han säger att han inte planerar att överklaga. Han säger att den aggressiva tonen beror på att de försökt få information från Inspektör Ingalunda men inte fått någon respons. Man kan väl säga att allt annat hade överraskat mig. No reply och autoreply.

Jag vet inte vad jag ska tro. Antingen vet inte den äldre Brodern Bakom vad den yngre gör, eller så är det en raffinerad variant av good cop – bad cop de håller på med. Det återstår att se.


PS. Om du vill läsa alla inlägg om "drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>.