Sprängningen klar, alla rör nergrävda i marken och tomten plan och fin. Nu var det dags att börja bygga själva gjutformen för bottenplattan. Ett arbete som kräver en del noggranhet i ett hus med fem hörn varav bara ett enda är en rät vinkel. Dessutom kommer massiva väggar färdigsågade från fabrik så det går liksom inte att justera så mycket efteråt om grunden inte stämmer.

Plattan armerades med dubbla armeringsnät eftersom vi inte kommer att lägga något annat golv ovanpå betongen. Själva bottenplattan ska poleras så att betongen blir ett slätt och fint golv, och då är det bra om det inte är för mycket sprickor i den. Därför dubbel armering och bättre betong. Och golvvärme såklart, annars blir inte betonggolvet så skönt att gå på.

När det började närma sig dags för gjutning och leverans av betongen, var killarna från byggföretaget (jag återkommer till dem, de är värda en alldeles egen presentation) oroliga att det skulle bli svårt för betongbilen att komma in eftersom Familjen Framförs staket på tomtgränsen går nästan ända ut till vägen. Vägen är smal och på motsatta sidan finns en mur. Det blir ganska tight att svänga in med en stor lastbil på vår tomt.

Byggkillarna frågade Farmor Framför om de möjligen kunde få lov att montera ner en meter eller två av staketet så att betongbilen får bättre svängradie och sätta tillbaka det när leveransen var klar. Farmor Framför tyckte inte det var någon bra idé. Det tog bara ett par dagar. Sedan damp ett mejl från Herr Framför i USA ner i min inbox.

"Jag fick besked att du låtit montera ner vårt staket och dessutom låtit arbetsfordon köra upp på vår betongmur som vi har gjutit. Detta är ett beteende som jag inte vill se fler gånger. Jag kommer tillställa dig en faktura avseende kontroll av återställandet av staketet samt eventuell påverkan av betongmur utförd av fackman.

Jag vill även härmed meddela dig att du INTE får inkräkta på något sätt på vår fastighet, vilket bland annat inkluderar att montera ner staket, låta arbetsfordon beträda vår fastighet etc. Om det är något i detta som du inte förstår kontaktar du mig på telefon XXXXXXX beakta dock tidsskillnaden om 6 timmar.

Ja, nu har det gått sådär lång tid igen sedan jag skrev något. Och än en gång beror det på att jag inte hittar tiden. Ni vet "livspussel" is my middle name. Men låt oss se det positivt. En av orsakerna till att jag har svårt att hinna med är att jag åker fram och tillbaks till ön titt som tätt. Eller att jag måste leta dörrhandtag, eluttag och utebelysning på nätet, för att kunna svara på alla frågor jag får från våra byggare.

Vi har nämligen börjat bygga.

Det skulle möjligen kunna vara det dummaste vi gjort i hela vårt liv eftersom Familjen Framförs överklagan fortfarande ligger hos Mark- och Miljödomstolen och inte är avgjord än. Men eftersom vi är säkra på att våra ritningar följer detaljplanen och PBL så måste vi ändå våga köra vidare. Det skulle bli för dyrt att låta grannarna fördröja den här processen mer än de redan gjort.

Det blir ett mycket speciellt hus. Det är inte det hus vi tänkt bygga från början. Inte alls faktiskt. Formen på det här huset är lustigt nog ett resultat av vad Fru Framför och Bröderna Bakom tvingat fram. Det är lite utav ödets ironi på något vis, för jag tror faktiskt att detta huset är ett sämre alternativ för båda grannarna än några av de alternativ de sagt nej till på vägen. Men vi är nöjda. Väldigt nöjda till och med.

Okej, det blir ett mycket dyrare hus att bygga än om det haft räta vinklar istället (detta hus har EN rät vinkel). Men det kommer att ha karaktär! Och dessutom får vi nu en mycket finare utsikt än vi skulle fått om vi byggt som vi planerat. Jag är väldigt imponerad över vår arkitekt Ulf och hans kollegor på Nils Andréassons arkitektkonor som ritat huset. Att han lyckats få till det här coola huset med alla begränsningar han haft att utgå ifrån.

Så om du vill, så kommer snart bildinlägg med hur arbetet med huset går framåt. Ska bara försöka hinna med. Och du, håll tummarna för att vi slipper något dystert inlägg om Mark- och Miljödomstolen är du snäll.

 

Jag fick ett brev från Passalen. "Passalen är en ideell allmännyttig förening som verkar för allas rätt till ett meningsfullt och aktivt liv. Passalens fokusgrupp är barn och unga med funktionsvariation." Så står det på deras hemsida.

De driver ett projekt av syskon, för syskon som kallas för Siblings. Ett fint projekt tycker jag. Det går ut på att bygga upp nätverk där ungdomar som har syskon med olika former av nedsättningar kan finna en plats. Man ska kunna få råd och stöd av andra i samma situation.

Jag tycker det här är viktigt. Det vet ni sedan tidigare. Åtminstone ni som kanske minns att jag var med och skrev en berättelse i Christina Renlunds bok Litet syskon och manus till en liten film för projektet Syskonkompetens ihop med bland annat Ågrenska.

Att växa upp i skuggan av någon som tar stor del av föräldrarnas energi och oro, är kanske inte alltid så lätt. Man vill inte vara i vägen. Man vill bara att mamma och pappa ska må bra och inte vara ledsna. Det är inte ovanligt att mindre barn till och med tar på sig skulden för att syskonet fått sin funktionsnedsättning. Varför blev just jag frisk?

När man kommer upp i tonåren kanske det bara känns skönt att det finns någon annan att snacka med som förstår. Någon som haft en liknande situation i sin uppväxt. Därför hyllar jag Passalen och deras projekt Siblings.

Du hittar Siblings på Facebook, på Twitter och på Instagram.