Det är en märklig känsla. Sedan inlägget med champagnen och brevet från Mark- och miljödomstolen har det gått tre veckor. Tre nervösa veckor undrandes om Familjen Framför skulle dra den här skiten vidare ända till Svea Hovrätt, som är nästa instans. Det kändes helt orimligt att de skulle göra det när det nu är tre olika instanser som tydligt gjort klart att vi följt detaljplanen, lagar och regler. Det har kostat mycket skattepengar att gång på gång utreda detta och tala om för Familjen Framför att de har fel. Och vi har rätt. Men ändå. Jag kände mig inte säker på att det skulle hindra Familjen Framför.

Nu har tre veckor gått. Och om man ska överklaga så ska det göras inom just tre veckor från att domen föll. Därför ringde jag igår till Mark- och miljödomstolen för att höra om någon överklagan kommit in. Och därför drack jag igår kväll för andra gången på tre veckor ett glas champagne med min fru.

Ingen överklagan inkommen och alltså kan det lilla huset på bilderna nedan få stå kvar där det står. Det är så skönt så att jag knappt hittar ord för att beskriva det. Snart sex års kamp för ett bygglov är över. Men vågar man verkligen tro att det är sant?

Det är en märklig känsla.


 

PS. Om du vill läsa alla inlägg om "Drömmen om ett fritidshus" så kan du klicka här >>