Imorgon är det februari igen. Ni som varit med här ett tag vet att det är den månad då hjärtebarnen får lite extra uppmärksamhet. Det är fint tycker jag. Så vi ska väl inte vara sämre det här året?

Jag har startat en egen insamling till Hjärtebarnsfonden. Jag tänker försöka samla in 25 000 kronor under februari och hoppas såklart att ni har lust att hjälpa mig. Så om ni har råd att avvara en liten slant blir jag jätteglad och vill ni hjälpa mig att sprida insamlingen vore det fantastiskt.

Här är en liten film jag gjort för att lyfta fram insamlingarna på Facebook. Kanske blir du själv sugen på att dra igång en insamling? Bara gör't vettja.

Länk till min insamling >>

Nu kör vi! Tack på förhand.

Det finns egentligen bara två väggar i huset som inte är av massivt trä. En på bottenplan och en uppe på sovloftet. Eftersom badrumsväggen ändå skulle kaklas så fanns inget behov för att den skulle vara i massivträ. Dessutom behövdes det någonstans att dra en del installationer – som till exempel el, vatten, ventilation, luftning av avlopp, imkanal från köksfläkten och så vidare. Väggen mellan köket och badet fick alltså bli en ihålig vägg gjord på traditionellt vis av reglar, OSB- och gipsskivor. Detsamma med väggen rakt ovanför den, som delar loftet i två sovrum. Väggen på bottenplan viker också runt hörnet och täcker utrymmet under trappan där all teknik finns i form av varmvattenberedare, golvvärme, säkringsskåp och så vidare.

Alltså några ytor som behöver spacklas och målas. Eftersom alla andra väggar och tak i huset är vitlutat trä så tänkte vi att vi skulle få in lite färg. Samtidigt ville vi att det skulle funka bra ihop med det grå betonggolvet och det ljusa trät. Och så ville vi gärna fånga upp det som finns i omgivningarna lite grann – havet, de släta klipporna eller något annat av allt det där som gör Bohuslän så speciellt. Vi bestämde oss för att försöka hitta en färgpalett i blåmusslans skal. Låter sjukt pretentiöst när jag skriver det ser jag nu, men ändå. Det ljusa/vita finns redan på väggarna och i taket, en grå nyans i betonggolvet och så kommer köket delvis att bli svart. Så vi valde en blå ganska mättad kulör som drar lite lite åt det gröna hållet. Från blåmusslan.

  Det var ett litet projekt att ta hål genom golvet/taket för skorstenen till braskaminen. Tigersågbladen var för korta, borren likaså. De fick borra först nedifrån och sedan uppifrån …

… och då blev det en sån här trätårta över. :) Får försöka hitta på något kul med den så småningom.

Jag köpte vanliga garderobsdörrar på IKEA, slipade dem och målade dem i samma kulör som väggen, eftersom vi inte ville att de dörrarna skulle få någon framträdande roll.

Eftersom huset är litet gäller det att utnyttja alla skrymslen och vrår. Det blev en liten förvaring längst ner under trappan också.

När du kokar te och alltid fyller dina koppar för fulla så att du måste torka golvet efter att du burit ner dem till ditt rum. När du frågar om jag också vill ha en kopp.

När du tar hand om Abbe, så som bara du kan. När ni skrattar så att ni tappar kontrollen. Han har den bästa storebror som finns att få.

När du berättar om varje målgivande passning, varje mål i Premiere League, varje rykte om värvning, detaljerna om varenda spelare och hur stor övergångssumman var när han bytte klubb. Trots att jag egentligen aldrig någonsin varit intresserad av fotboll. Ändå längtar jag till våren då jag ska få ta med dig till London och Stanford Bridge och se ditt älskade Chelsea spela på hemmaplan.

När du slänger dig med referenser från YouTubers som du följer, så att jag känner mig hundra år gammal. När du ber mig berätta om jag känner till några memes och vilka som är mina favoriter i så fall. Och när du pratar om dina favoritförfattare och förklarar varför du gillar deras sätt att skriva.

När jag hör om hur du rakryggat säger nej till att titta på filmer från illegala streamingsajter, trots att du står ensam och försöker försvara filmarbetarnas inkomster inför människor som borde veta bättre. När du klämde sönder din tumme och var den coolaste killen ever hos läkarna, även om det måste gjort fruktansvärt ont. När du pratar om hur bra du trivs i skolan, hur du gillar att gå dit.

När du kämpar och sliter på sexmeterslinjen, trots att det är hårt och du får smällar hela tiden. När du hejar och uppmuntrar dina kamrater från bänken. När du gör mål. När du inte gör mål.

När du kryper upp i soffan bredvid mig för att titta på det senaste avsnittet av Sherlock tillsammans och när du ibland fortfarande kommer springande för att möta mig i dörren med en kram när jag kommer hem från jobbet.

När du stampar i golvet, smäller i dörrar och skriker åt mig – så att din röst vacklar mellan sprucken falsett och ett djup jag aldrig hört förut – att jag är dum i huvudet och "fan inte fattar någonting". (Du har rätt, för jag fattar inte. Men jag vill. Kanske gör du det inte själv heller.)

Då älskar jag dig. Då och alltid. Mer än du kan förstå.

Grattis på fjortonårsdagen Hugo!

Jag kände att det var dags. Nu har liksom bloggen sett likadan ut i evigheter. Och framför allt den har inte varit något vidare anpassad för mobiler. Vi skriver ändå 2017. Att ha en sajt som inte är responsiv känns helt galet. Och vad menar jag med responsiv nu då? Jo, att sidan känner efter hur stor skärmen är och anpassar sig efter det. Layouten ser alltså lite olika ut beroende på om du öppnar Heja Abbe på en dator, en läsplatta eller i en mobil. Den gamla såg likadan ut överallt, med resultatet att texten var så pytteliten på mobilen att den inte gick att läsa ordentligt. Så kan vi inte ha det.

Dessutom har jag länge känt att jag skulle vilja ha större bilder på bloggen. Jag tycker ju ändå att det är kul att fotografera och då vill jag ju att bilderna syns. Eller hur? Alltså, ny layout med större bilder.

Jag ska också försöka mig på att gå igenom hela bloggen (!!) och tagga inläggen så att den som vill läsa t ex bara om hjärtebarn kan få upp alla inlägg som handlar om just det och den som är nyfiken på  vårt fritidshus kan läsa de inläggen. Det kommer såklart att ta ett tag att få klart, men blir nog en bra detalj när det är klart.

Kanske känns det lite roligare att skriva nytt nu? Att berätta mer och visa bilder från fritidshuset, att hålla er uppdaterade om hur det går för Abbe. Och för hans bror. Jag hoppas det, för jag har saknat er. Kanske kommer några andra nya features till också, vi får se. Stay tuned helt enkelt.

Hoppas ni gillar det nya.

Jag har pratat om det många gånger på den här bloggen, det vet ni som hängt med ett tag – organdonation.

Jag menar inte att man måste vara för organdonation. Det ska poängteras. Jag vill donera och det har jag personligen väldigt goda skäl för. Men alla har en fri vilja och det kan finnas olika skäl till varför man inte vill. Religiösa, vidskepliga eller helt privata. Det måste vi respektera.

Däremot skulle jag önska att alla funderar över det och tar ställning. Och att de som kommer fram till att de vill donera anmäler sig till donationsregistret. För när man gör enkätundersökningar i Sverige svarar mer än 80 procent att de kan tänka sig att donera och då känns det ju väldigt onödigt om man inte gjort klart det för sjukvården (socialstyrelsen) om det skulle bli aktuellt en dag.

I Frankrike träder nu dagarna en lagändring i kraft som utgår från att den avlidne vill donera sina organ. Dvs man måste registrera att man INTE vill vill donera organ om det är så, annars blir man organdonator per automatik. Det är ingen dum tanke. Då missar man ingen för att de aldrig registrerat sig, men de som har skäl att säga nej får ändå chansen att göra det.

Ett liknande förslag om förmodat samtycke diskuterades i riksdagens socialutskott för fem år sedan, men sedan hörde jag aldrig något mer om det. Och så vitt jag förstår finns det inga planer i Sverige i dagsläget att gå samma väg som Frankrike.

Däremot föreslås lagändringar som möjliggör livsuppehållande åtgärder för att få tid att hinna ställa frågan om organdonation till anhöriga innan det är för sent. Grejen är att patienter som bedöms ha små möjligheter till fortsatt liv i regel inte får någon intensivvårdsplats, och om en patient dör på en vanlig vårdavdelning kan organen inte tas tillvara. Donatorn ska enligt svensk lag avlida i respirator på en intensivvårdsavdelning för att organen ska få användas till donation.

Så det är en del saker att förhålla sig till alltså. Men eftersom vi har det upplägg vi har i Sverige så uppmanar jag än en gång alla att fundera på hur ni ställer er till att donera era organ när ni inte själva behöver dem längre. Och när ni bestämt er, klicka då på den här länken och registrera hur ni vill ha det.

Behöver ni argument, läs gärna det här inlägget från hösten 2013.

Tack!