Jag gillar att cykla, det vet ni redan. Helst håller jag till i skogen och susar fram med MTBn på någon liten stig med blåbärsris runt hjulen och grandoft i näsan. Den paradoxala mixen av spänning och avkoppling i samma andetag är som balsam för min själ. Men fartvinden och den där känslan av att hjulen rullar sådär magiskt lätt som man kan få på racercykeln i en klunga på en landsväg, är inte heller att förakta. Så egentligen är jag nog bara cykeltokig i största allmänhet.

Vi har många gånger pratat om hur kul det vore att åka någonstans och bara cykla en vecka, min kompis och jag. Ungefär som när man åker på skidresa, ni vet. Men så blir det aldrig av. Det finns inte tid, man har inte pengar, det glöms bort och tusen orsaker till varför en sån där grej bara blir något man snackar om men aldrig gör.

Men så för några veckor sedan ringde han. "Du vet den där cykelresan vi har snackat om? Det finns billiga restresor till Mallorca nu. Ska vi inte slå till?" Jag surfade in på några resesajter och tänkte "varför inte?". Vi kollade lite i våra kalendrar och hittade en vecka som funkade hyfsat för båda. Att hitta en som var helt ren för både honom och mig på kort varsel är helt utopiskt i ärlighetens namn, men med några kompromisser så blev detta det bästa just nu.

Så tidigt i onsdags morse kom jag hem från en resa jag sent ska glömma. Att cykla på Mallorca överträffade mina högt ställda förväntningar med råge. Jag hade liksom koll på att det var många cyklister som åkte dit så här års, det har jag läst i cykeltidningar och hört från vänner, men inte att det var såna horder. Och inte visste jag att allt var så anpassat och välordnat för oss medelåders människor i lycrakläder. Det fanns cykeluthyrare och cykelbutiker överallt och i varenda liten pytteby på landsbygden hade caféer och restauranger stora ställningar runt uteserveringarna där man kunde hänga sina cyklar.

Mallorcanerna har helt enkelt insett att cyklisterna förlänger deras säsong med tre månader. Innan skrålande engelska möhippor dräller in på Magaluf, innan nordiska barnfamiljer invaderar Alcudia och Palma Nova och innan hela Mallorca svämmar över av soltörstande charterturister i juli och augusti kommer cyklisterna. Först kommer eliten från hela världen i mars, proffsen. Sedan kommer alla cykelklubbar och kör träningsläger. Svenskar, norrmän, danskar, tyskar, engelsmän och gud vet allt. Och så alla glada amatörer som jag och min kompis.

Och cyklister fikar. Ska man cykla långt måste man fylla på depåerna då och då, så varenda litet hak på ön verkar ha gäster i färgglada tighta kläder. En köpstark målgrupp som lägger stora pengar på dyra cyklar. Det har man fattat på Mallorca och därför välkomnar man cyklisterna. Längs alla vägar finns skyltar om att man ska hålla avstånd till cyklister när man kör om och vägarna är i väldigt fint skick.

Vi som gillar att cykla är ju lite knäppa så vi drar oss helst till bergen för där finns backarna. De ger svettig mjölksyraträning uppför och svindlande serpentinrally nerför. Grymt! Till favoriterna från den här veckan hör serpentinvägarna till och från Sa Calobra, Port de Sóller och fyren på öns Nordöstra spets – Formentor. Och alla olivlundar vi cyklat förbi, vingårdarna och apelsinodlingarna. Doften av mandelblom, apelsinträd och tallskog. Att vi råkade få runt 30°C i månadsskiftet april/maj var nog mest tur. Eller otur beroende på hur man ser det. Det gick åt en del vätska så att säga.

Eftersom det blir lite otympligt med en stor systemkamera på ryggen när man cyklar racer fick mobilen fungera som kamera den här gången. Men här kommer några smakprov från mobilen.