En gång i tiden vann den här bloggen pris för bästa blogg i kategorin "Vardagsliv och fritid" och den toppade listor för föräldrabloggar. Det var då det. Idag skulle den kanske kunna koras till Sveriges långsammaste blogg. Och dessutom återkommer jag till just det i vart och varannat inlägg. Nåväl, här kommer en liten uppdatering och fortsättning på berättelsen om vårt sommarhus.
Så. I det förra inlägget (för en dryg månad sedan) snackade vi trä. Trä i väggar, trä i tak, trä på golv och trä som måste slipas. Ni vet, fin känsla – ombonat, varmt och hemtrevligt och allt det där. Men grejen med trä är att det gulnar med tiden. Och snackar vi gran som det är i våra väggar så blir det väldigt orange efter några år. Ni vet sådär som det är i en bastu eller en gammal skidstuga i fjällen. Inte helt sällan furu i alla väggar tak och golv och dessutom inredning bara bestående av furumöbler. Väldigt mycket orange trä.
Vi funderade en del på det där. Vi gillar träkänslan och den ljusa fina looken som gran har när det är alldeles nysågat. Vi ville inte måla eftersom det var just looken och känslan i träet vi var ute efter när vi valde att bygga ett hus av massivträ. Men hur behåller vi känslan utan att ha en orange interiör efter några år? Det finns vit lasyr. Det finns till och med produkter idag som har speciellt UV-skydd för att behålla det ljusa så länge som möjligt.
Efter att ha googlat, letat och pratat med diverse målare och andra proffs kom vi fram till att det enda man kan vara helt säker på fungerar är lut. Gammalt hederligt trä-lut. Lasyr funkar inte. Efter ett antal år gulnar träet ändå under lasyren och lyser igenom. Resultatet blir en lite ljust rosa yta. Njae, det vill vi ju inte. Och när det gäller de nya UV-beständiga produkterna är det liksom ingen som kan svara på hur de beter sig efter tio år.
Grejen med lut är att det är frätande och ”förstör” de allra översta träcellerna i träets yta genom att bryta ner cellernas lignin. Lignin är det ämne i trä som gör att det gulnar. Det är en ytlig process som avstannar i de allra översta träcellslagren och inte fortsätter att fräta på träet. När man sedan oljar träet ersätts det saknade ligninet i ytcellerna med olja som reagear med luten och gör träytan hårdare. Det är därför lutat och oljat trä får en tåligare och hårdare yta än ett trä som bara är oljat eller såpat.
Så. Lut alltså. Om det är någon som lutat ett golv (vilket är det folk vanligtvis gör) så vet ni att det är en process i några steg. Först pensla på lut och arbeta in det i träet, sedan torka ett dygn. Därefter ska ytan skrubbas med en grov svamp, typ Scotch-Brite, för att få bort en pulverlikanade avfälling från träet. När man dammsugit bort pulvret kan man olja. Och du som lutat ett golv vet också att lut är ungefär lika rinnande som vatten. Okej när det ska vara på ett golv. Jobbigt i ett tak.
Det tog en väldig massa tid. Och det var slitsamt. Men nu när det är klart är jag väldigt glad att vi gjorde det. Nu har vi förhoppningsvis ljust och fint trä många år framåt.
Så. I det förra inlägget (för en dryg månad sedan) snackade vi trä. Trä i väggar, trä i tak, trä på golv och trä som måste slipas. Ni vet, fin känsla – ombonat, varmt och hemtrevligt och allt det där. Men grejen med trä är att det gulnar med tiden. Och snackar vi gran som det är i våra väggar så blir det väldigt orange efter några år. Ni vet sådär som det är i en bastu eller en gammal skidstuga i fjällen. Inte helt sällan furu i alla väggar tak och golv och dessutom inredning bara bestående av furumöbler. Väldigt mycket orange trä.
Vi funderade en del på det där. Vi gillar träkänslan och den ljusa fina looken som gran har när det är alldeles nysågat. Vi ville inte måla eftersom det var just looken och känslan i träet vi var ute efter när vi valde att bygga ett hus av massivträ. Men hur behåller vi känslan utan att ha en orange interiör efter några år? Det finns vit lasyr. Det finns till och med produkter idag som har speciellt UV-skydd för att behålla det ljusa så länge som möjligt.
Efter att ha googlat, letat och pratat med diverse målare och andra proffs kom vi fram till att det enda man kan vara helt säker på fungerar är lut. Gammalt hederligt trä-lut. Lasyr funkar inte. Efter ett antal år gulnar träet ändå under lasyren och lyser igenom. Resultatet blir en lite ljust rosa yta. Njae, det vill vi ju inte. Och när det gäller de nya UV-beständiga produkterna är det liksom ingen som kan svara på hur de beter sig efter tio år.
Grejen med lut är att det är frätande och ”förstör” de allra översta träcellerna i träets yta genom att bryta ner cellernas lignin. Lignin är det ämne i trä som gör att det gulnar. Det är en ytlig process som avstannar i de allra översta träcellslagren och inte fortsätter att fräta på träet. När man sedan oljar träet ersätts det saknade ligninet i ytcellerna med olja som reagear med luten och gör träytan hårdare. Det är därför lutat och oljat trä får en tåligare och hårdare yta än ett trä som bara är oljat eller såpat.
Så. Lut alltså. Om det är någon som lutat ett golv (vilket är det folk vanligtvis gör) så vet ni att det är en process i några steg. Först pensla på lut och arbeta in det i träet, sedan torka ett dygn. Därefter ska ytan skrubbas med en grov svamp, typ Scotch-Brite, för att få bort en pulverlikanade avfälling från träet. När man dammsugit bort pulvret kan man olja. Och du som lutat ett golv vet också att lut är ungefär lika rinnande som vatten. Okej när det ska vara på ett golv. Jobbigt i ett tak.
Det tog en väldig massa tid. Och det var slitsamt. Men nu när det är klart är jag väldigt glad att vi gjorde det. Nu har vi förhoppningsvis ljust och fint trä många år framåt.
